LIVET SOM GUPPYFISK

Idag har det varit en hyfsat kreativ och händelserik dag. Sådär som det nästan går att få till med en Nellie i närheten haha. Om det är någon som kan se till att Mini och jag tar vara på dagarna så är det hon! Grisen ringde nämligen och väckte oss vid kvart över nio och sen kom hon och fick paket och lite sånt där.

Sen drog vi till angered och käkade kinamat, och vandrade i skogen innan vi åkte hem hit och spökade ut oss lite. Jag trivdes helt klart med min mustache, machoman som jag ändå helst vill vara. Det känns bättre så. Som några extra skyddslager över mina annars ganska spretiga tankar nånstans där inuti.

Jag måste dock säga att det ändå har trängt igenom en och annan tanke om det där med agiterad depression, som en fin vän var snäll att upplysa mig om att det hette för några veckor sedan. Ibland undrar man helt enkelt bara, hur långt ifrån man ska våga säga att man är utan att rycka tillbaka av ren reflex. Det är en balansgång det där.

För det mesta nuförtiden vet jag precis vart jag står och vad jag vågar förlita mig på när det gäller mig själv, men herregud man måste ju få tvivla lite ibland? För som jag levde på för fyra år sedan, vem fan vill ha det enkelt? Det hade blivit jäkligt långtråkigt om man inte hade något att grubbla över i vardagen.

Eftersom att vi idag fick besked om att vårat hus ska rivas om nästan exakt ett år, kan jag ju fundera över vart fan jag kan tänka mig att bosätta mig då, istället för att ödsla tid på en massa annat känslotjaffs som säkert bara skulle dra ner mig. Så ja, vart i denna stad kan man tänka sig att bygga bo nånstans?

Det finns ju hur många ställen som helst som faktiskt är helt okej. Det är bara jäkligt segt att behöva ha det i tanken redan nu, när man helst bara vill bli klart med inflyttningen i rummen längst bort. Jag vill ha tid att komma till ro innan jag börjar tänka på om jag verkligen vill plugga i ett "..Köping" nästa höst eller inte.

Jag vet mycket väl ett år är en ganska lång tid och att mycket hinner hända under tiden men jag är ju som jag är också. Jag klarar inte riktigt av att ha saker hägande över mig, utan vill helst ha klart saker på en gång. Så att jag vet, så att jag kan planera min framtid och hålla fast vid det tills det blir verkligt.