LIVET SOM GUPPYFISK

Gårdagen blev fin. Jag fick jobberbjudande från posten, samt utbildning inom videokodning, vad det nu är. Vet inte om jag ska tacka ja än, men det är ju fint att ha möjlighet i alla fall. Kan man kodning har man lättare att få fast anställning sen, så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Prestationsångest kanske..?

Syster min ringde och ville ha sällskap in till stan, så Mini och jag hakade på. Jag köpte en vinterjacka och en parfym som antagligen kommer att räcka i evigheter, med tanke på hur sällan jag använder sånt egentligen. Efter att ha vandrat i affärer tog vi en fika på ett mysigt litet ställe vid domkyrkan, mycket trevligt.

Väl hemma blev det ansiktsmask, långa och relativt djupa samtal om livet i soffan, tills det var dags att gå och lägga sig. Det är härligt att hitta och ta sig tid för sånt. Det är skönt att kunna vara sig själv mitt i det som på något sätt alltid är delat i två. Att kunna se helheten och faktiskt ta vara på den. Jag trivs med det.

Mini försov sig idag så jag fick jaga upp henne och gjorde mackor som hon kunde äta på vägen. Segade i sängen ett tag innan jag började plocka i ordning här hemma, det behövdes. Mamma har fått den mindre ljusa idéen om att hon och jag ska föreläsa om hur det att leva i familj där nån är funktionshindrad.

Jag är inte speciellt förtjust i den idéen alltså. För det första har jag rampfeber och för det andra känns det bara fruktansvärt löjligt. Men visst, det är synd att jag inte pallar sånt, för man tjänar rätt bra på sånt tydligen. Näe nu är det dags att platta håret, ska iväg mot backaplan och träffa muppen om en stund.

Tusen kilo som lättar från mina axlar, slutbetyget är klart och jag kan börja vara lite stolt över att jag lyckades fenomenalt bra på tentan, med tanke på omständigheterna. Slutbetyget är helt okej det också, med tanke på att det var det jag sikta på från första början. Det känns gött, nu kan jag börja tänka på längre fram.

Nu ska jag också ta tag i min psykologikurs som legat lite åt sidan de här tre veckorna, det är liksom dags för halvtidsprov snart haha. Så nån längre paus från plugget lär det ju egentligen inte bli, men ikväll ska jag ta det lugnt, dricka öl och bara vara utan all press. Det var längesen och på så sätt har jag förtjänat det.

Det har varit ett par underliga dagar det senaste.. Jag har för mycket i huvudet, alldeles för mycket press på mina axlar för att kunna skriva om det. Imorgon måste jag ringa min lärare för andra gången och försöka få ur mig något vettigt som bevisar att jag kan kursinnehållet och förtjänar betyget hon vill ge mig.

Något som jag inte lyckas med idag.. Innerst inne VET jag att jag KAN det här, jag VET att jag inte är helt inkapabel till att föra ett samtal, jag VET att jag har slitit och att FÖRTJÄNAR att få det här klart en gång för alla. Men all min självkritik, all min prestationsångest säger något annat och varje ord låser sig.

Det är bara jag själv och mitt dåliga självförtroende som står ivägen och det suger. Jag vet inte hur man slåss emot sig själv när man helt enkelt inte orkar göra det. Jag vet inte hur man tar mod till sig och ser till att man inte halkar på mållinjen, för jag har aldrig gjort något annat. Jag har ju aldrig gjort något annat..

Jag vet bara att det är dags att lära sig det nu...

Idag är det teoriprov som gäller, ska sätta igång alldeles strax. Från nedladdning har jag 24 timmar på mig, jag känner mig en aning pressad men försöker att hålla mig lugn. Det kan inte gå mer än åt helvete men visst, jag borde fixa det här. Inget snack om den saken. Så vi kör på det, det här kommer att gå finfint.

Igår var man på Ikea med Miniklump och hennes mor. Vi fick inhandlat det mesta av det som stod på våran ganska så långa lista, så vårat hem börjar sakta men säkert att kännas lite mer komplett. Det känns dessutom rätt skönt att spendera en dag utanför hemmet tillsammans, det var välbehövligt.

Jag tror på dig, på mig, på oss.

Nu är sista inlämningsuppgiften inskickad, brydde mig faktiskt inte om att läsa igenom det en sista gång. Bara tanken på att göra det gav mig ångest, så jag släppte helt enkelt taget. Nu väntar en helvetes massa läsning och teoriprov i helgen. Men av nån anledning har jag mest ont i magen för betygssamtalet.

Vad fan gör jag om det låser sig fullständigt och jag inte kan bevisa att det är jag som gjort uppgifterna eller svara rätt på frågorna om kursens innehåll? Ja då blir det i och för sig ett överbevakat prov, det hade ju sugit hårt. Sen slog det mig nu att jag måste förbereda mig på att bara få ett G.

Jag har av någon konstig anledning inte tänkt på det tidigare. Jag måste liksom vara inställd på det så att jag inte blir allt för besviken. Sen så tycker jag helt klart att jag är värd mer än att bara bli godkänd, men ja asså ibland får man ju inte som man vill. Måste ställa in mig på att huvudsaken är att kursen är färdig.

Det är lättare sagt än gjort....

Jag går sönder, men det är okej..

"jag försöker att strida mot känslan
men den är rädd och den spelar ett spel nu"

Jag är nästan klar med analyserna nu, det är bara finslipning och sånt där kvar. Det känns som att det var lite för enkelt, gick lite för smidigt för att jag ska våga lita på att det faktiskt är ett okej arbete. Så jag ska gå igenom det imorgon bitti eller så, granska detaljer vara det jag är bäst på att vara, självkritisk.

Idag har jag börjat med sista inlämningsuppgiften. Jag överarbetar den något så fruktansvärt men jag är åtminstone ganska lugn och balanserad trots att jag inte gör klart den så fort jag hade hoppats på. Jag vill helst ha två dagar på mig att plugga och mentalt förbereda mig till teoriprovet, så på onsdag morgon ska novell och diktanalysen vara klara. Om jag så ska behöva sitta dygnet runt, jag bara måste liksom.

Nu ska jag inte plugga mer idag dock. Sitter på en alldeles för låg stol och börjar få fett ont i ryggen. Jag borde ha tagit in min egen arbetsstol istället. Men nu trodde jag ju inte att jag skulle sitta flera timmar idag, så då går det som det går. Mini håller på att laga middag och när det är klart ska vi nog sätta oss framför teven och softa innan det blir nattinatt. Måste få sömnen att funka bättre i natt. Gick inget bra sist.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är mycket som rör sig inuti och jag vet inte vilket utav allt det som faktiskt är sant. Som är verkligt och realistiskt. För ibland förstör jag alltsammans, genom att bara sprida tankar rakt ut, och jag vill undvika det. Den här gången vill jag hålla det för mig själv tills jag vet att jag kan placera dom rätt. Det får bli go musik istället:

Mi var här och hälsade på idag, jag var duktig som för en gångs skull inte tog kort på henne haha. Det var jätteskönt att sitta och prata om allt och inget, det känns som mitt huvud fungerar lite bättre nu. Tack så mycket vännen. Vi får ses snart igen.

När hon åkt hem gjorde jag tonfisksallad, tände ljus och skrev med penna och papper för första gången på evigheter. Fick till och med ihop fyra, fem dikter. Ingenting jag stolt skulle publicera direkt, men grejen i sig känns bra med tanke på tidigare torka.

Hade väl tänkt att försöka hålla mig vaken tills Mini kommer hem, så att jag åtminstone kan ge henne en kram innan jag somnar. Trots allt har vi knappt träffats alls idag så det vore ju inte mer än rätt. Får se hur det går, men försöka kan man alltid.

Mensvärken från helvetet

Sömnen jävlas med mig... Idag var jag i alla fall och träffade min sjukgymnast, hon verkar helt okej.. Nästa gång ska jag få ett träningsprogram sen ska jag träffa henne en gång i veckan ett tag framöver, samt träna hemma två dagar i veckan. Måste ha bestämt dag och exakt tid tills nästa gång, det känns segt.

När jag kom hem städade jag lite här hemma och nu borde jag väl sätta igång med pluggandet snart också. Kan väl inte direkt påstå att jag är nöjd med mitt betyg på bokanalysen, vilket självklart får mig att ifrågasätta om jag kan nå upp till den nivå jag vill på kommande novell och diktanalys, fet prestationsångest.

Jag mår mest illa och har ont i magen.. Vill väl som vanligt nuförtiden krypa in i ett hörn, gömma mig och böla över hur bedrövlig jag känner mig haha. En liten stund bara, det hade varit gött. Men jag antar att jag får ta det nån annan gång framöver, precis som allt annat. Man kan inte hinna med allt jämt liksom..

Idag kom syster min på besök, eller besök och besök.. Hon hade en massa plugg att göra men som hon inte orkade ta tag i och hade därför tråkigt haha. Trevligt var det i alla fall. Fick höra en massa roliga historier om mina föräldrar som unga bland annat. Sen kom Minis far hit och hjälpte oss med hyllor och lite sånt.

Vi har precis ätit kycklingsallad till middag och nu är jag mest trött. Har vaknat flera gånger varje natt i flera dagar nu. Jag fattar verkligen inte varför... Har knappt haft några sömnproblem alls de senaste året så det vore jävligt synd om det kom tillbaka nu, jag är liksom inte van vid att vara såhär jävla trött.

Måste sätta mig och gå igenom mitt träningsprogram från Move and Walk och raka benen inför morgondagens möte med sjukgymnasten.. Det har jag verkligen ingen lust med. Känner mig så förbannat less inför alla dessa måsten. Imorgon ska novell och diktanalyserna påbörjas, för det struntade jag i nu i helgen.

Jag behövde en liten paus I guess.. Jag vet inte om den gjorde mig väl egentligen, men ja.. Ändå.

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort"

- Melissa Horn

Jag har sovit dåligt, vaknat ett flertal gånger under natten. Det finns inget värre än att kolla på klockan i tron om att man har sovit länge, för att sen inse att klockan inte ens är fem ännu. Gav upp mina sömnförsök vid nio så nu sitter jag mest här och har trötthetsyrsel och är smärtsamt stel. Min rygg har verkligen inte varit med mig den senaste tiden, jävla rivningskåk till kropp..

Ska träffa sjukgymnasten på måndag, måste bestämma mig för hur jag vill lägga upp träningen kommande veckor. Det känns knepigt, men skönt att jag får köra Move and Walks träningsprogram om jag så vill. Borde verkligen inte lyssna på Daniel Karlssons cover på "The scientist" heller för den gör mig galet sentimental men kan därför inte låta bli.

Betnér igår var i alla fall super, grymt kul att äntligen se honom live. Det var helt klart värt att plugga sönder mig nu under veckan för att inte missa det. På tal om plugg borde jag sätta mig och finslipa min inlämningsuppgift så att jag kan skicka in den snart. Det är helt klart den tråkigaste uppgiften jag gjort under kursens gång, men också den uppgift jag kämpat mest med.

I helgen ska jag påbörja den sista inlämningsuppgiften innan slutprovet, plocka ut träningsuppgifter samt kolla upp och bearbeta kursinehållet av Psykologi B som sätter igång på måndag. Så inte fan blir det någon vila kommande veckor inte. Det känns inte överdrivet pepp, men jag orkar inte gå ner mig över det heller. Saknar folk bara, det är mest det.

Jag hinner liksom knappt träffa Mini och ändå bor vi faktiskt ihop nu. Det är rätt komiskt. Vi vaknar, äter och går och lägger oss samtidigt, men det har också varit det enda det senaste. Det är var väl inte riktigt så man hade tänkt sig att det skulle vara, men ja.. Tack för att du finns där, stöttar, hjälper till och försöker lugna ner mig när det behövs. Hade inte pallat utan dig.

Det är höst utanför fönstret och vårat vardagrum är snyggt även om det står tre stycken koppar på bordet. Det känns som om jag missat det och så mycket mer fram tills nu. Har glömt att lägga märke till hösten, har glömt att känna lyckorus i magen av allt jag faktiskt har just nu, ja jag har varit så upptagen att jag glömt och missat det som finns precis framför ögonen. Det är synd..

Jag borde verkligen skriva ner källor, göra den sista textanalysen och försöka hitta en parallellhandling så att jag med säkerhet vet att jag kan kan gå på Betnér imorgon.. Men jag orkar inte. Min ork har tagit slut förtillfället så jag får helt enkelt hoppas på att jag hinner få klart det imorgon så att jag kan finslipa tidigt på fredag morgon innan skiten ska skickas in.

Den här uppgiften kommer helt klart att sänka mitt betyg, vilket suger apa. Men åter igen, jag orkar inte göra någonting åt det. Jag misslyckas alltid på mållinjen, precis som det vore förutbestämt..

Idag är det en sån där dag då man ska låta bli att tänka överhuvudtaget. Har sådär 3,5 delmoment i min inlämningsuppgift att helst få klart till imorgonkväll och sisådär hälften bör vara klart om fem sex timmar då jag ska ringa min lärare och höra vad fan jag ska göra åt en del som dumt nog blivit en sida för lång.

Jag är så jävla trött på att inte ha tid över till något annat än just sånt här.. Jag saknar folk och är rädd för att jag ska bli folkskygg tills dess då jag faktiskt får tillbaka min tid. Trots allt brukar det ta flera veckor innan jag vänjer mig och kan bli en normal människa igen. Det är lite jobbigt att ha det i bakhuvudet..

En lust till att skriva har börjat smyga sig fram inuti. Meningsbyggnader dyker upp från ingenstans under pannbenet och det kliar i fingrarna på ett sätt det inte gjort på väldigt, väldigt länge. Fraserna är fortfarande lite för suddiga för att urskiljas, men jag känner deras närvaro och känner för första gången på evigheter en tröst i att de kommer klarna med tiden.

Kanske är det bara hösten som plockar fram en massa okonkreta tankar, jag vet inte. Kanske är det jag som börjar hitta tillbaka till ett lugn jag tappade bort nånstans på vägen. Kanske börjar jag äntligen få tillbaka mig själv nu efter två år av apati och total skrivkramp. Har såren blivit läkta en gång för alla, är jag fri nu? "all the worlds love couldn't satisfy you" kanske släppt sitt grepp?

Rinner allt bara av mig, klarar jag av att leva i nuet nu? Herregud jag vet inte. Jag har absolut ingen jävla aning, men jag vet att jag är annorlunda nu. Jag vet att nuläget aldrig har varit så världefullt som det är just nu, att saker som var förut inte kommer och knockar mig lika ofta. Jag kan bara hoppas att det till en viss del är min egen förtjänst, och inte bara på grund av någon annan.

Life's a bitch and so am I

Det är mycket som ska göras och fixas just nu,
men allt förutom plugg är rätt charmigt.

NU är mitt rum nästan helt utplockat. Jag har en låda med skivor och filmer samt lite små saker och datorn kvar att packa, sen så har jag mitt liv i lådor i våra rum tills Mini kommer med resten av grejerna. Alla har sprungit runt som dårar idag och jag är så trött att jag knappt kan se ordentligt. Vill helst krypa ner i sängen, kolla på tv och krama på min bryd. Men det får vänta.

Jag ska väl göra ett desperat försök till att läsa om "Det går an" alldeles strax, orkar verkligen inte sätta mig och försöka slutföra nån av uppgifterna just nu. Dessutom behöver jag läsa om den och få lite mer klarhet om det hela för att jag överhuvudtaget ska kunna göra uppgifterna, så jag gör nog rätt i att försöka göra det nu. Kommer att få sitta och plugga större delen av helgen.

Det känns tråkigt att jag inte har tid att träffa folk. Hade gärna suttit ner och bara tjötat om allt och ingenting med x antal personer just nu. Saknar att vara så pass social som jag ändå brukar vara. Förhoppningsvis kan jag återgå till det när flytten och svenskan är färdig. Jag behöver det. Nu ska jag i och för sig läsa fler kurser sen men i början är det i alla fall inte lika intensivt.

De senaste dagarna har varit galna.. Om jag inte röjt i mitt rum så har jag suttit bänkad med pluggandet och så lär min vardag tyvärr se ut åtminstone den närmaste veckan. Det är fruktansvärt segt måste jag säga men det är ju för en god sak i längden också.

Förhoppningsvis har vi fått hit alla Minis grejer i slutet av nästa vecka, det känns som att hela flyttgrejen inte kommer att kännas riktigt verklig förens då.. För mig är det liksom ingen skillnad att hon bor här på heltid redan nu, för på något sätt känns det som att hon har gjort det rätt länge haha.

Idag tog jag mig i alla fall en liten paus och fikade med sunshine på "Mio". Det var massa trevligt att bara sitta och tjöta lite och att det äntligen blev av, vi har trots allt försökt få till den där fikan i ett väldigt bra tag nu. Sen ringde Essiedarling under kvällen också, då blev jag glad i kroppen. Har tänkt att ringa henne varje dag i flera veckor men aldrig riktigt funnit ro att ta mig den tiden våra samtal behöver. Älskar dig vännen!

Min bärbara dator strular och om den inte går igång när jag vaknar om ett par timmar, har jag ännu mer att stå i. Min inlämningsuppft inför nästa vecka, ligger på den datorn och det vore jävligt segt att börja om, även om den är långt ifrån klar. Fattar verkligen inte hur fan jag ska få klart skiten i tid överhuvudtaget, jag är heeelt slut.