LIVET SOM GUPPYFISK

Gårdagen blev fin. Jag fick jobberbjudande från posten, samt utbildning inom videokodning, vad det nu är. Vet inte om jag ska tacka ja än, men det är ju fint att ha möjlighet i alla fall. Kan man kodning har man lättare att få fast anställning sen, så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Prestationsångest kanske..?

Syster min ringde och ville ha sällskap in till stan, så Mini och jag hakade på. Jag köpte en vinterjacka och en parfym som antagligen kommer att räcka i evigheter, med tanke på hur sällan jag använder sånt egentligen. Efter att ha vandrat i affärer tog vi en fika på ett mysigt litet ställe vid domkyrkan, mycket trevligt.

Väl hemma blev det ansiktsmask, långa och relativt djupa samtal om livet i soffan, tills det var dags att gå och lägga sig. Det är härligt att hitta och ta sig tid för sånt. Det är skönt att kunna vara sig själv mitt i det som på något sätt alltid är delat i två. Att kunna se helheten och faktiskt ta vara på den. Jag trivs med det.

Mini försov sig idag så jag fick jaga upp henne och gjorde mackor som hon kunde äta på vägen. Segade i sängen ett tag innan jag började plocka i ordning här hemma, det behövdes. Mamma har fått den mindre ljusa idéen om att hon och jag ska föreläsa om hur det att leva i familj där nån är funktionshindrad.

Jag är inte speciellt förtjust i den idéen alltså. För det första har jag rampfeber och för det andra känns det bara fruktansvärt löjligt. Men visst, det är synd att jag inte pallar sånt, för man tjänar rätt bra på sånt tydligen. Näe nu är det dags att platta håret, ska iväg mot backaplan och träffa muppen om en stund.