28 december 2009

Hey mirror man

Nu har jag avslutat min tre veckor långa penicillinkur och ärligt talat så är min rygg minst lika smärtsam och stel som den alltid varit. Så jag vet inte riktigt vad det där skulle vara bra för överhuvudtaget. Nu hade jag i och för sig inte fullt så ont, lika ofta, som jag brukar ha under den perioden. Men det kan ju ha varit en bra period i allmänhet, för de finns ju också. Min läkare har dessutom inte ringt som hon lovade att hon skulle göra.

Det vore ju ganska bra om hon ringt och kollat så att jag inte avlidit helt av de äckliga biverkningarna av skiten hon skrev ut åt en, men icke. Ibland blir jag bara så jävla trött på alla myndigheter! De ska gärna slita och dra i en så att man finns med i systemet men när man väl är där får man sällan den hjälp som utlovas. Arbetsförmedlingen står i och för sig högst upp på den listan och lär nog göra det ett tag. Värre idioter får man leta efter!

Oj vad bittert det här blev. Egentligen är jag inte speciellt bitter, jag är mest fundersamt fascinerad av hur saker och ting fungerar i vårat samhälle idag. Jag blir allt mer och mer uppmärksam på sånt där för varje dag som går. Så pass mycket att jag funderar på att skaffa en ny blogg där jag bara skriver om det. Fast å andra sidan har jag redan sådan blogg, men den har jag såklart tappat bort både lösenordet och mejladressen till haha.

Dagens soundtrack:
Nikola Sarcevic - Mirror man

Så kan det gå!

Gårdagen var fin
Det var skönt att komma ut
och träffa folk igen
Känns som det var ett
bra tag sedan nu

Jag är så van vid
att träffa folk varje dag
att jag blir väldigt
rastlös av att gå hemma
hela dagarna haha

Idag har man varit
en aning seg och konstaterat
att det gör jävligt ont
att bli inputtad och riva sig på
toalettpappershållaren

Det är en bedrift
att få hela skiten att
vika sig totalt!
Klassisk klumpighet
av TH & Mini

Nu är jag återigen
rastlös och funderar på
att åka till Bäckebol
för att göra något
kreativt av min dag

Funderar på att
köpa ett tv-spel
mamma tyckte det
lät som en bra idé
då det skulle ge mig glädje

Hon är väldigt söt!


//Guppyfisken
24 december 2009

Julafton 2009

Så var det jul igen. Mini och jag delade ut julklappar under granen i morse och sen åt vi en god julfrukost. Enligt mig är frukosten betydligt mysigare och bättre än själva julbordet, så det var en perfekt start på dagen. Dessutom gjorde vi i ordning och käkade världens godaste julsmakande middag igårkväll så just nu känner jag mig inget annat än nöjd. Miniklump och god mat är bäst <3

Nu har hon åkt till Partille för att äta julbord med sin familj och jag har av olika anledningar valt att spendera den här dagen för mig själv. Givetvis känns det lite underligt, jag har trots allt aldrig varit själv på julafton förut och det är första julen nånsin jag inte vaknar hemma hos mamma. Men det är underligt på ett bra sätt. Det känns lagom, slippa jäkta runt överallt. Bara vara.

Har lite dåligt samvete för att jag inte åker hem till syster min som också är själv idag, men å andra sidan har jag bjudit hit henne också så jag antar det är frivilligt även för henne. Jag har väl tänkt att käka julmiddag om ett litet tag och ta det allmänt lugnt. Emmy kommer hit senare i eftermiddag när Mini är tillbaka och då ska vi väl äta lite till och sånt där antar jag. Happy home christmas.
16 december 2009

En gång posten, alltid posten, eller?

I våras skickade jag med
ett brev i min förfrågan om arbete
på Göteborgs postterminal
där jag bad om att inte bli placerad
på en station som kräver
att man måste stå upp
flera timmar i streck
Tillbaka fick jag: "Vi kan tyvärr inte erbjuda arbete i år då du inte klarar av stående arbetsuppgifter."
I höstas fick jag ingen
förfrågan överhuvudtaget
vilket fick mig att dra slutsatsen
att det antagligen var
samma veva denna gången.
Trodde jag
Häromdagen pratade jag med några
av de jag känner som
arbetar där i år och det
visade det sig att julvikarierna
gör exakt samma
sittande arbetsuppgifter
som alla tidigare år

Jag kan ju bara inte
låta bli att fundera på
varför jag uppenbarligen är
borttagen från deras
listor om jag faktiskt är
fullt kapabel till att
utföra arbetet?

Nu behöver jag
rent logiskt sätt inte
fundera speciellt länge
för att komma på svaret på det
men jag vet inte om
jag riktigt VILL greppa det
så det blir mest suddigt
och oförstårligt


På något sätt
känns det som ett
jävligt dåligt drag rent
företagsmässigt?!
Gränsen till diskriminering
är trots allt hårfin
Och visst det är bara att
komma på en formulering som
låter lite mer "vettig"
så är det problemet löst
MEN ÄNDÅ?!


Jag gillar inte tanken
på att världen är ond och
allmänt orättvis
Så då kan det inte vara så
Då är det något annat
och det är suddigt
Jävligt suddigt...................


-

Jag var på personalfest i fredags ^^
Det var bedrövligt i början
men efter ett tag blev det riktigt trevligt
Fick massa cred och applåder
för mina arbetsinsattser
och fick möjlighet att
få kontakt med folk jag aldrig
pratat med tidigare

Idag presenterades
våran nya produktionschef
som ska ersätta
Hamdija och Pelle
Personligen tycker jag
att han verkar vara ganska trevlig
men han är självklart inte
speciellt populär
bland mina kollegor

Funfun.

- -- - - - - - - - - - - -
15 december 2009

Motivationsbrist?

Jag har en hel del
att skriva om
men varken tiden
eller jag själv
räcker till just nu
Man är alltid på väg
nån annanstans
eller har annat
att göra

..Min taxi kommer strax
09 december 2009

På riktigt liksom?!

"En hyresvärd ska renovera hissen i ett hus. Det tar några dagar, hur många vet jag inte. En person som bor i huset vill få till stånd en lösning eftersom han menar att han inte kan bo i sin lägenhet under renoveringen, han har rullstol. Hyresvärden svarar att om han var handikappad så skulle han inte ha något emot att sitta i sin lägenhet några dagar."
05 december 2009

Miniklump cover

02 december 2009

Läkare och jag är ingen bra kombination

Inte över huvudtaget faktiskt

Jag pallar inte yrkesfolk
som säger "jag vet inte"
i varannan mening
och bara glor på en
som om man vore ett ufo
Speciellt inte när
man sitter där i bh
och dessutom har skitont

Och stället för att
skriva ut tabletter jag kan ta
när det verkligen är akut
lite då och då sådär
har hon satt mig på att ta
3 tabletter om dagen
i 3 veckor framöver

Det är för att lindra en
eventuell infektion
det fattar jag också
och det är väl bra så sätt
men jag har ju inte ont jämt
så det känns så jävla
onödigt att utsätta kroppen
för något sådant

Men det är vad det är
och det är lika bra att hänga på
tills jag förhoppningsvis
kan få som jag vill
för det kunde varit värre
väldigt mycket värre

Jag kunde varit som
stackaren på mammas jobb
som fick ordinerat
att ta 8 st citodon om dagen (!)
och fick åka akut till
sjukhus där dom
inte gjorde mer än
att konstatera att citodon
kanske inte var så bra

Jag har åtminstone
bara tabletter där
de vanligaste bieffekterna
är anorexi och
annat sånt där skojsigt
Allting är relativt
Det är ju det..

-

Läkarbesök

Förberedelserna
inför ett läkarbesök på hab
är ungefär de samma
som inför en hyfsat seriös date
Man spenderar överdrivet
mycket tid på att
välja outfit, byter
underkläder minst
tre gånger innan det
känns helt okej
och fixar håret så perfekt
att det mest ser
jävligt konstigt ut
i slutändan haha

Skillnaden är att
mötet i sig aldrig blir
speciellt trevligt
och det slutar alltid med
att får storsa runt
i sina mest fulaste underkläder
medans läkaren står
och glor och på en
Har jag tur slipper jag
att ta av mig byxorna
men asså seriöst
jag vet roligare sätt
att spendera 300 kr på
Utan tvekan.
29 november 2009

Första advent

Ikväll har jag satt upp
adventljusstaken
placerat om prylar
sorterat och vikt plåstpåsar
och städat gardroben
Lite krativt ändå!
Nu ska jag dricka te
kika på "I huvudet på en mödare"
bli rädd för verkligheten
och mina chanser
till att själv bli psykopat
Jag är en nojjig
människa alltså!

//Guppyfisk
28 november 2009

Jahaa jahaa


Igår var jag och
farsan min på IKEA
och i lite andra affärer i närheten
Han är ganska
hyper och överdrivet
mån om att hitta
saker jag behöver
men aldrig kommer
att ha råd med
men annars var det
ganska så trevligt

Jag fick köpt både
tavla, lampa, julbords underlägg
en finfin dvdbox och
en liiiten julklapp
så jag är helt klart nöjd
med mina inköp
Speciellt de sakerna
jag slapp betala
ur egen ficka haha

Väl hemma blev det
middag och Idolmys med
finaste Miniklump
Jag är jobbigt kär i henne
seriöst alltså *flin*
Det är skitbra att
det håller i sig
efter över två års tid
men jag ogillar
när jag periodvis
hamnar i fullständig
marknivå

Jag har aldrig
tillräcklig kontroll på
mina känslor och
jag har liksom feta
humörsväningar i vanlig fall
Det är en taskig
kombination som sällan
slutar speciellt bra
Men å andra sidan så
det ett problem
av den mer lyxiga sorten
så jag klarar mig nog
Det gör jag alltid

-

Idag har jag svinigt
ont i min jävla rygg och
testar "voltacare"
värmeplåster som
förvisso lindrar smärtan
någon mikrodel
men långt ifrån så mycket
som jag skulle vilja
Nästa vecka blir det
sjukgymnast och läkarbesök
det känns lite bra

Nääe nu ska jag montera lampa...
27 november 2009
Det är fascinerande
hur mycket som händer
och förändras i ens liv
utan att man ens
lägger märke till det
även om det sker stegvis
Jag trodde aldrig
att jag skulle bli sådan
för jag brukade
hålla så förbannat hårt
även i minnerna

Kvävande tystnad
plågar mig fortfarande
mer än något annat
men jag har lärt mig att
koppla bort det
och liksom låta allt
glida förbi mig
Jag har slutat tänka
att livet bara är det
som existerar just nu

Jag har förlikat mig
med tanken på
att jag kommer att
leva i en helvetes massa år
och att majoriteten av de jag umgås
med idag antagligen inte
kommer att vara
de samma som jag
umgås med om 20 år
och det är OKEJ




-



23 november 2009

Helvetes jävla skitblogg!

Det är så förbannat tråkigt
när man råkar trycka på fel knapp
så att allt bara försvinner
precis när man nästan
är klar med värsta långa inlägget
Man tappar ju lusten!
19 november 2009

Äntligen!

Kärlekstema i Idol imorgon
jävligt segt tema asså
men vissa av låtvalen är okej
Äntligen ska Erik köra Bon Jovi
det har jag väntat på
hela säsongen haha
Sen skadar det ju inte
att det är "Always"
som är en av mina favoriter
Jag är peppad!

Brevbärarna är på g ut
och jag försöker leta rätt på jobb
som kan fördriva min tid
fram tills jag slutar
Inte det lättaste!
Det är ingen som vill ha
något gjort så länge
det kräver något av dom
så det är ett ganska
hopplöst läge

AMS är dumma i huvudet
och slänger återigen
över en massa ansvar på mig
som egentligen är
deras grej att ta hand om
Jag vet faktiskt inte
varför jag fortfarande
blir överraskad
Det borde vara självklart
för mig såhär dags

Funderar på om jag
orkar masa mig till banken
för att hämta ut mina fondpengar
men å andra sidan så
skulle jag kunna göra det
efter alla lönedatum
för att slippa massiva köer
Kanske ska besöka
farmor och farfar istället?
Svårt sånt där alltså

Jag har en dag
då magkänslan känns
lite sådär halvjobbig
och lite halvt konkurerar ut
mina logiska åsikter om
mitt extensiella värde
Det blir väl så när vädret
bestämt sig för att
vara konstant grått men
det är okej ändå

//Guppyfisken
18 november 2009

Arbetsgivare och förmåner, tack!

Sitter & kollar glasögon
att det ska vara så jäkla krångligt!
Funderar på att skita i
allt vad passform & billiga priser
innebär & bara köra på
de jag kikat på i Angered
& hoppas på att jag inte har så pass dålig syn
att glaset kostar röv

Det tråkiga med det är
att om jag bara behöver glasögon
när jag datanördar mig
& haft en anställning på posten
istället för praktikplats
så hade de fått stå
för kostnaden istället
Sånt där stör mig

Det stör mig att jag
har slavat där i över ett halvår
& fortfarande hänger på
en skör jävla tråd
trots att jag faktiskt sköter
75% av min kollegas
arbetsuppgifter dagligen
Aaack

//Guppyfisk

Om 100 år finns varken du eller jag eller våra pengar kvar"

Haft en trevlig eftermiddag
hemma hos Jasse
Vi två lyckas alltid att
ses på dagar när vi båda eller
nån av oss är jättesega
mycket charmigt!
Det blir sådär bra och
allmänt lagom
i slutändan ändå

Nu samlar jag kraft för
att betala räkningar
och lyssnar på en blandskiva
som jag tydligen gjort
till Nelliegrisen hösten 2006
Bara massa pepp
och allmäna "th-låtar"
av specifikt värde

Det är alltid så roligt
att hitta saker man totalt
har glömt bort och
knappt ens visste existerade
Min externa hårddisk är
rena skattkistan för
mitt höstiga behov av
nostalgikickar

Nu börjar jag bli hungrig
Mini kommer sent
så det blir nog thai-soppa
och nån smörgås till
Man orkar ju inte
anstränga sig för sig själv
det känns totalt jävla
meninglöst liksom


//Guppyfisken

Hårda arbetsdagar va?

Idag är det en lugn dag
en alldeles för lugn dag på kontoret
Det dagliga arbetet tog mig
tio minuter att göra
och sen har jag mest segat

Jo jag har hjälpt till
att sortera upp lite post
och annat småjobb
som inte tillhör mina
arbetsuppgifter

Men det är ingenting
Pelle kommer lite då och då
håller mig sällskap och
piper om hur mycket jobb
han har att göra

Han kallade mig dessutom TH när jag kom idag, I like!
Jag brukar kallas Tessan, Katten, Therése, Råttan & Lammet här.
Det är helt okej det också men ja ändå..

Nu sitter jag mest
och väntar på att klockan
ska bli "dags att gå hem"
eller rättare sagt
åka hem till Jasse

Det var som vanligt
längesedan vi sågs nu
så det ska bli kul
att få tjöta lite och klappa
lilla söta Leia

Känner att jag behöver
en kopp kaffe för
att bli människa först dock
men det ska jag nog
fixa alldeles strax

//Guppyfisken Gurt
17 november 2009

Slappt är bra det också

Efter några om och men
sköt jag fram lekandet med Svans
tills på fredag istället
Blir för krånligt med åkandet
åtminstone för idag

Vi funderar på att kanske
ge mig en nyckel till hans place
så att jag kan komma
och väcka honom
på hans lediga dagar

Han ska ju inte sova bort
tiden vi egentligen skall ses på haha
Ett badkar och tv-spel
som jag kan låna (nästan)
när jag vill hade ju inte
varit fel heller

Men vi får se.

Jag har mest segat
och pillat runt här hemma
snart kommer Mini
så jag ska sätta igång med maten
alldeles strax tror jag

Ikväll blir det House
och Hells kitchen och kanske
rent av en vanilj cola
och lite popcorn
Tisdagar är bra dagar

Storbesök

Idag var nya chefen på besök
självklart att han ska komma dit
när jag är helt seg i skallen
efter att ha tagit atarax
alldeles för sent kvällen innan
men det vart okej ändå

Nuvarande chefen sa
många fina ord om mig och
Annika var noga med att pointera
att det jag behövs i kontoret
och att det är jag som har
allt ansvar när hon är borta

Vilket hon kommer vara
resterande dagar denna veckan
så det blir nog finfint
Finns inte speciellt mycket
att göra förtillfället
så jag softar mest runt

Skulle egentligen åkt hem
till Svans och spelat tv-spel efter jobbet
men han vakna först nu
så nu får jag se om
jag orkar åka tillbaka till
Angered eller inte tss

Nog för att jag har färdtjänst
men så kul är det inte
att åka fram och tillbaka
två gånger på en och samma dag
när man ska tillbaka
imorgon bitti igen

Nu ska jag ta mig en efterlängtad dusch :)
16 november 2009
Idag är en sån där dag
då fyra månader fram tiden
besvärar mig mer än
vad som kanske är nödvändigt
men som etsar sig fast
hur jag än vrider
och vänder på det
15 november 2009

Bra shit

Jag har haft en väldigt bra helg
Umgåtts med mamma och syskonen
Haft massa mys och kvalitetstid med Mini
och tv-spelskväll hemma hos Svans
En skön blandning liksom

Det är tyvärr inte ofta som
tiden räcker till för något av det
så då blir man extra glad
när den faktiskt gör det

Livet liksom äter upp en
och alla är upptagna med sitt
Platser man hörde till en gång
är inte som de brukade vara
Man passerar förbi i farten
oftare än vad man stannar


Man lär sig att leva med det
Precis som man lär sig leva med allt annat

Men jag vet att livet ibland överraskar
till en viss del överraskar det mig varje dag




.....Det vore väl konstigt av mig
att påstå någonting annat..
11 november 2009

Min hjärna är minst sagt speciell

Idag vaknade jag med en urjävlig smärta och yrsel att jag sov fram till klockan sju. Masade mig upp, kokade kaffe, gjorde mig redo för duschen och där tog det stopp, så jag skickade iväg ett sms till min favorithandledare om att jag blir borta från jobbet idag. Han svarade inte dock så jag ringde och prata med personalansvarige handledare istället som såklart redan hade fått beskedet för längesen.

Det är så skönt att kommunikationen funkar på den där arbetsplatsen alltså.. Därefter somnade jag om och vaknade först vid elva. Då var det alldeles för sent för att hinna smita förbi Svans innan Muppen kom dit, så då halvsov jag nån halvtimma till och låg sedan och glodde i taket i några timmar. Jag ogillar såna här dagar då man inte kan förmå sig att orka göra något överhuvudtaget. Kan det bli mer menlöst liksom?

Jag måste verkligen ringa och boka tid hos läkaren snart, det funkar inte gå runt och vara så här hjärndöd. Dessutom påminner det alldeles för mycket om när jag var sjukskriven och faktiskt levde precis såhär jämt. Det är ganska skrämmande att tänka på, jag har svårt att förstå det hela nu. Förstå hur man överlevde sig själv i ett sådant apatiskt tillstånd.

Eller nej, egentligen inte. Men jag ogillar att påminnas om hur lätt det är att man puttas över kanten till andra sidan. Kanske är det därför jag får världens dåligaste samvete om jag stannar hemma, även om jag har helt "normala" anledningar till att göra det. Jag vet fortfarande inte vart gränserna går eller hur mycket man skall stå ut med innan det är okej.

I och för sig visste jag inte det när jag var liten heller, då var jag alltid på väg till skolan tills mamma stoppade mig för att jag hade 40 graders feber haha. Jag vet inte vad man kan tyda av det, jag var säkert bara överambiös. Men jag tänkte att jag kan skylla det på alla gånger jag ramlade i backen och hon sa "RES PÅ DIG!" trots att jag ville ha hjälp.

Det kallas snedvriden uppfostran alltså haha. Nu menar jag inte att det är något fel på mammas sätt att uppfostra mig, verkligen inte. Mamma gjorde ett skitbra jobb med mig. Men det är inte så lätt att veta när det är nog, när man bara skall ge efter eller när man behöver ta till hjälp om man är uppvuxen till att alltid motbevisa eller klara sig på egen hand.

Hmm.. Det är skönt att veta att jag fortfarande kan analysera sönder menlösa vardagssaker som att jag har världens menvärk och få det till världens utlägg om hur min uppfostran påverkat min personlighet haha. Det är just därför jag inte skall gå hemma, eller så är det just därför jag skall vara det. Jag vet inte. Jag vet inte alls..
10 november 2009

Denna jävla vardag

Det går inte speciellt bra för mig att trycka på "publicera lägg" istället för "spara nu". Svårt sådär när fingrarna vant sig att svänga åt ett håll, jag är ju en sån fruktansvärt principfast människa menar jag. Ehum.. Ja.. I alla fall. Idag vaknade jag med mensvärk, det är verkligen ingen höjdarstart på dagen alltså. Usch fy och blä. Verkligen alltså.

Efter ett tags luftgitarrsspelande åkte jag iväg till jobbet där jag möttes av stora högar med fastighetsblad och liknande på mitt skrivbord. Brevbärarna har lite post förtillfället vilket innebär mycket jobb på kontoret. Men det gör inte så mycket för då är alla genast på mycket bättre humör och samlas inne på kontoret för att hålla mig och Annika sällskap istället. Det finns alltid nån som har något kul att berätta.

Jag har äntligen fått mina arbetskläder också, dessvärre är alla plagg förutom en kofta alldeles för stora för mig. Postenkläder är aldrig snygga men det blir fan ännu mer opepp när de inte sitter bra överhuvudtaget. Förhoppningsvis kan jag krympa mina pikétröjor i tvätten. För nu måste jag ju ha de där förbannade kläderna på mig vaje gång jag är där. Det skriker lite truckflata över det alltså. Trauma!

Om någon timma kommer Mini hem, jag tycker om Mini. Extra mycket tycker jag om när hon gör såna där omedvetna konstiga saker, som att sätta sig upp och svara på tilltal eller vandrar runt och letar efter mig i sömnen, för att sedan dunsa ner i kudden igen och inte vara kontaktbar överhuvudtaget. Sådana där morgonar/kvällar gör hela min dag. Åtminstone för det mesta. Seriöst. Det är bajsbaggekärlek det.
07 november 2009

Mjowe

Igår var Annika ledig och våran skrivare på kontoret fungerade inte och utan den är mitt arbete där ganska lönlöstt. Så jag satt mest och slöa, drog dåliga skämt med personalchefen Pelle och var rädd för de två grubbarna som var i kontoret och skulle installera en ny gigantisk färgskrivare åt sig. Jag är så folkskygg att det är synd om mig ibland haha.

När jag väl kom från kontoret mötte jag upp Andrée i Angered och åkte Ikea och köpte grejer till våra lägenheter. Vi strosade bara runt på nedervåningen men det tog ändå ändå ett par timmar innan vi blev klara, mycket fascinerande! Därefter åkte vi hem till Svans och drack kaffe och gjorde hans hem riktigt riktigt hemtrevligt. Jag mår bra av kvalitetstid som flyter på bra.

Idag ska Mini och åka och hälsa på hennes mormor. Det har vi pratat om hur länge som helst så det ska bli skönt att få det gjort hehe. Imorgon ska jag nog städa och plocka i ordning här hemma, jag klarar inte av att slappna av när det ligger massa grejer överallt. Jag tror inte att det är bra för mig att ha det så, jag vill trivas i våran lilla grotta liksom.
06 november 2009

But I fear that to fall in love with you is to fall from a great and gruesome height

"I've never had a way with women,
but the hills of Iowa make me wish that I could
And I've never found a way to say "I love you",
but if the chance came by, oh, I, I would
But way back where I come from, we never mean to bother,
we don't like to make our passions other people's concern
And we walk in the world of safe people,
and at night we walk into our houses and burn."


- Übergay.

Jag älskar låtar som får mig känna saker jag nästan aldrig känner nuförtiden. Som fångar mig så totalt att det enda som existerar för stunden är det som finns intu huvudet på mig. Jag är alldeles för mycket vardagsmänniska nuförtiden så det blir lite som en påminnelse om att jag finns kvar ändå. Men att livet kräver andra egenskaper just nu.
05 november 2009

"Du är ett ovanligt cpbarn eller vadå?"

Idag hade min kollega på jobbet abstinens, hon hade tydligen bara tagit sina tabletter i morse istälet för både morgon och kväll. Pelle kom dessutom in och skrek över en bild på en tomte, han är tydligen väldigt rädd för tomtar. Jag har väldigt stabila arbetskollegor alltså. Men heey, det kunde varit så jävla mycket värre. verkligen alltså.

Mamma ringde igår och tjötade om grissjukan igen. Ungdomarna på hennes jobb (dom flesta av dem har diagnosen Cerebral Pares av något slag) hade tydligen vaccinerat sig eftersom de ingår i riskgrupperna. Men vad jag hade läst mig till så var det bara barn, alltså folk under 18 med en CP diagnos som behövde vaccineras.

Men mamma är ju som hon är så hon ringde och kollade upp det åt mig i morse. Det visade sig att även jag är i riskzonen för att drabbas riktigt illa, så idag efter jobbet åkte jag till vårdcentralen och tog min spruta. Hur gärna jag än vill vara macho och klara mig ändå så behöver jag ju inte utmana ödet fullständigt haha. Livet är helt okej ändå.

När jag kom till vårdcentralen och förklarat varför jag ligger ingår i riskgrupperna och skulle fylla i papper så frågade tanten "Ska jag hjälpa dig att skriva?" Mycket underhållande! Min enda tanke var att hon såg ju att jag kom gående själv dit så om jag inte klarar av något själv så borde jag ju haft assistent med mig, eller? Väldigt fascinerande hur som helst.

Jag älskar verkligen fördomarna som finns om min diagnos! Det gör mig alltid till något knasigt undantag som hamnar utanför stolarna. Eller som det jag och Mini kom fram till till: "Du är ett ovanligt cpbarn eller vadå?" Just precis. I'm one of a kind. (Jag tänker ignorera att det finns hundratals som jag i den här stan) Tss. Nje nu ska jag nog diska lite.
04 november 2009

Paranoid, ja visst!

Känner att det är dags att faktiskt publicera något här istället för att låta allt jag skriver hamna som utkast. Hmm.. Idag är det onsdag vilket innebär att jag sköter kontoret själv, jävligt skönt! Det är alltid mer behagligt att själv kunna avgöra vad jag har tid och inte tid med. Speciellt när jag ändå gör det mesta av jobbet.

Terminalen i stan har inte ens hört av sig i år så jag börjar misstänka att de strykt mig helt från deras listor och det tycker jag är lite B. Kanske mest för att det borde räknas som diskriminering, men å andra sidan är det ingen idé att ödsla tid på att spekulera i det. Vissa gånger ska man bara stoppa huvudet i sanden, ja.

Jag har börjat nojja över grissjukan nu också, vilket är helt klart min mammas fel. Varje gång hon ringer frågar hon om jag inte skall vaccinera mig snart och räknar upp en massa statistik om hur många som beräknas bli riktigt dåliga och grejer. Inte kul! Jag har varit såå inställt på att inte ta sprutan, nu vet jag inte alls.

Antar att jag får ta upp det med läkaren när jag skall försöka få utskrivet värktabletter för min mensvärk, göra allmän hälsoundersökning och kanske kolla upp lite saker jag gått och nojjat över de senaste 3 åren. Jag är förbannat seg i starten! Än så länge har jag inte bokat tid ännu. Men det tar sig nog. Tss.
19 oktober 2009

åh lyxproblem!

Ibland oroar jag mig för att bli missbrukare, men bara ibland. Bara dagar som den här då jag vaknar med huvudvärk för tredje morgonen på raken och måste konstatera att det inte finns en chans i världen att jag klarar mig igenom dagen utan värktabletter. Det stör mig. Jag försöker klara mig utan sånt så mycket som möjligt.

Stundtals är jag nog till och med alldeles för hård emot mig själv på den punkten. Ibland plågar jag mig igenom alldeles för mycket bara för att jag tycker att jag borde göra det. För att det här är mina förutsättningar och därmed måste jag lära mig att leva med det. Men dagar som de här ger jag upp alldeles för enkelt.

Och det i sig är väl inget problem.. Men vad händer om de här perioderna övergår till veckor, månader, år? Då kommer jag sitta där och i för sig inte ha ont, fast i något mobbat jävla missbruk, istället. Det är ett förbannat taskigt läge tycker jag. Jag har inget att vinna, hur jag än gör så förlorar jag i slutändan. Störande.
15 oktober 2009

KONSERT

Få saker kan mäta sig med en riktigt bra live version av någon gammal Kentklassiker. På så sätt kan jag ångra lite att jag inte tänker gå på deras spelning i mars. Men å andra sidan så är det som bäst under bar himmel. Inget slår utomhuskonserter på en fullsatt arena. Det är de konserterna man minns som bäst, åtminstone enligt mig.

-

kalasturnén, Röda sten och Thåström den 20 juli 2002 och "Den vita konserten", Kent på Stokholms stadio den 6 juni 2003 är och förblir de bästa konserterna jag någonsin varit på. Göteborgskalset har för övrigt aldrig varit bättre än vad det var året 2003. Jag har nog aldrig haft det roligare heller för den delen.

En über snygg Maja i The sounds på scen
stjärnklart, ett pack med mina då absolut bästa vänner och
"Tell me this night is over" som soundtrack"

Det ÄR MAGIK det där.. :)
14 oktober 2009

Jaha så var det dags igen!

Ibland känner jag mig som tummelisa, till storleken. Knappt en tumme lång och instängd i en liten liten låda som jag inte lyckas välta och ta mig ur ifrån hur mycket jag än försöker. Jag är fast i min förminskade verklighet och allt vad den och jag själv gör mig till. Ibland är det så, ibland känner jag mig fastlås.

Och det slår väl aldrig riktigt fel.. Jag längtar bort till andra sidan jorden, till en brygga vid hamnen framför operahuset i Sydney. *skratt*

-
10 oktober 2009

Mjowe



-
09 oktober 2009

Bäst

06 oktober 2009

Jag vet inte

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här längre.. Jag vill fylla min tid och mina ord med något relevant, någonting viktigt. Men internet blir allt mer som ett tommt skal för varje dag som går. Det är en märklig känsla för en datanörd som jag. Jag finner inget innehåll av värde. Men det kanske bara är en sån period, vad vet jag.

Någon gång ska jag sätta mig och skriva ner de där dikterna och den där romanen som ligger och gror inuti i mitt huvud. Sen ska jag tillägna resultatet till den människa jag för flera år sedan bestämde mig för att tillägna den till och skicka den till henne med posten med ett litet tack i hörnet. Det har jag bestämt.

För om det är något jag skall göra i mitt liv, så är det just det.
28 september 2009

It's a shame that I hate myself

Vissa gånger kan jag inte låta bli att konstatera att det är en skam att jag slutade skriva och förtydliga min verklighet. För stundtals kan inte ens mitt dåliga självförtroende neka till att det var min grej och jag var till och med ganska bra på det. Det gjorde att jag kände mig lite mer verklig, lite mer komplett.
26 september 2009

Ska man fira så ska man göra det ordentligt!

Nu är man tillbaka hemma efter en helt fantastisk vistelse på Avalon Hotel. Jag var lite orolig för att jag skulle ha alldeles för höga förväntningar på det hela, men det hade jag verklogen inte behövt vara. Det överträffade alla mina förväntningar och mer än så. Rummet var sinnessjukt stilrent och hur harmoniskt som helst.

Det tog över en timma innan vi kom till ro och faktiskt smälta det hela haha. Men när det väl var gjort tog vi oss ett varmt bad innan vi började göra oss i ordning för middagen. Och vilken midddag! Mycket av det var sånt jag aldrig har ätit förut och aldrig nånsin kommer komma på vad det hette, men det är helt okej ändå.

Börjar det med gratis bubbel och avslutas med gratis popcorn-strut är det väldigt bra i alla fall tss. Lyxigare och snyggare middag lär jag inte äta på evigheter. Väl uppe på rummet igen blev det ytterligare ett bad och lite mys innan tröttheten tog över. Innan vi checkade ut i förmiddags blev det frukostbuffe och ännu mer bad.

Kan ju lugnt säga att det kändes väldigt vemodigt att åka hem och ännu mer knepigt att fixa oss en god middag ikväll. Men men, det kan man ta. Snart blir det nog att kika på Idol på tv4 anytime eftersom vi missade gårdagens avsnitt och ikväll blir det nog allmänt film-kikande. Det känns lagom efter det här. Mys med älskling.




19 september 2009

Miljövänlig dildo någon?

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5815870.ab

-

Sånt här gör mina dagar, så härligt skrattretande.

*asg*
14 september 2009

TERRA NAOMI <3

09 september 2009

Opepp

Jag är väldans omotiverad till min praktikplats just nu. Det känns mest som jag står och trampar på samma plats och inte får ut någonting utav det. För ärligt talat så spelar det ju ingen roll om jag får ta mer och mer ansvar och har hand om kontoret helt själv två dagar denna veckan, det får jag varken lön eller anställning för. De enda som tjänar på det är de vars arbete jag gör.

Efter denna vecka är det bara sex veckor kvar på den här praktikperioden och har det inte hänt något då, om jag inte fått arbetsuppgifter som jag kan ha nytta av i mitt framtida arbetssökande tänker jag helt klart kräva att de hittar en annan plats som ger mig det. Inte för att jag vet vad det skulle vara, men något annat än just det här i alla fall. Well well, snart dags att bege sig..
05 september 2009

Over my head

Jag får ständigt påminna och träna mig själv på att inte bry mig, att distansera och skapa ett glapp mellan mig själv och den verklighet som når mina mina tankar. Vissa saker måste man bara släppa. Jag måste lära mig att fokusera på allt som jag har och som är bra. Ta livet med en klackspark och tycka om mig själv och andra, även de stunder då jag faktiskt blir besviken. 100% positivt tänkande, lager på lager av macho-skyddsmurar.
01 september 2009

En plats som du kan kalla för ditt hem

Just nu sitter jag och lyssnar på en låt som ligger mig väldigt, väldigt, väldigt varmt om hjärtat. Det har en tendens att bli något sentimentalt efter att jag suttit och läst två års dikter, dag för dag i flera timmar. Något extra. Människor som känt eller känner mig anser nog att jag alltid har sådana här låtar, en låt för varje minnesvärd episod i mitt vardagligt gråa liv liksom. ´

Men nej, det finns vissa, som just denna, som ligger några grader över allt annat. Det här är något alldeles speciellt. Inget mindre än "Jag bär dig"Det är svårt att ens försöka förklara det känslomässiga värdet av att höra den strömma ur högtalarna. Jag blir fortfarande stum och på ett sätt säger det allt ändå. Det finns inte mycket här i livet som gör mig stum, inte så iaf.

På ett sätt känns det som ett helt liv, varje mening, vare vers har sitt eget liv och innebörd. Det är dåtid, det är vägen fram till nutid och ja.. Det är MYCKET och MER än så. Haha.. Jag tror inte att jag misstar mig när jag säger att det bara finns en enda människa som ens kan ana hur och vad jag menar. Och jag vet att du inte klarar av att lyssna på den längre, men jag gör det för dig.

För du vet..

Vi lyckades släppa våra stenar och stygn
En dag vaknade vi faktiskt och insåg att allt hade vänt..

;)

Gammalt groll


Det är åtminstone skönt att jag en gång i tiden sa allt jag vill ha sagt nu..

-

Jag tvingas gömma mig under täcket
då jag dras tillbaka i tiden
och jag upplever allt det där som hände
den där natten då jag som barn
grät efter mammas trygga famn.

Någon spelar upp filmen i mitt huvud
varje gång jag tycks sjunka lite för djupt
och jag förstår faktiskt inte riktigt hu
,jag ska kunna hitta tillräckligt mycket mod
för att laga ett sönderskuret minne..
23 augusti 2009

Thoz 45 år

Idag har man firat T som fyller 45. Det var både släkt och vänner så besöksrummet var så fullt att man fick hämta in extra stolar för att alla skulle få plats. Jag var lite orolig för att T inte skulle orka med så mycket folk på en och samma gång, men det fixade han galant. Han orkade kommunicera och så gott han kunde i över två timmar innan han blev trött och la sig till sängs.

När man vet vilka hemska dagar han kan ha och den ständiga kamp han står inför dagligen, är det svårt att beskriva i ord hur mycket det betyder att ens se honom le och skratta lite ibland. Det blir någon slags udda kombination av lycka och tiotusen knytnäveslag i magen på samma gång. Orden räcker som sagt inte till.. Det finns inte mer att säga än FAN FAN FAN FAN FAN!

-

Igår var Mini och jag hemma hos Svans och Nicole på middag, det vart helt okej. När vi kom hem hann vi knappt varva ner för vid midnatt kom Kim och Rikard på nattligt besök, Men det var trevligt. Vi kom inte i sängs förens klockan började närma sig halv fyra och jag gick upp nån gång vid halv nio i morse så nu börjar jag känna mig rätt sliten. Det blir täcke och film idag ja.
17 augusti 2009

Blandskivor

Jag fullkomligt älskar blandskivor, av alla de sorter. Jag har gjort ett femtiotal under åren för att på något sätt packetera mina minnesbilder i toner, för mig har det alltid varit det bästa sättet att minnas allt bra och allt dåligt som hänt en. Extra mycket tycker jag om de blandskivor som någon annan tagit sig tid att sätta ihop åt mig. Det är verkligen njutning på hög nivå.

Dels för att det alltid är kul att analysera innehållet. Oftast finns det åtmintone en låt som lagts till på grund av någon minnesvärd anledning och resten är underbar bonus som eventuellt kan ge en ny musikupplevelse vilket är guld värt. Sen så älskar jag de små raderna som skrivs ner för att förtydliga att den är just till mig. Det gör det personligt, fint. Glittrande bubblor i magen.

Stundtals kan jag stirra mig blind på just sådana där små små detaljer. Ett ord, ett namn, ett hjärta, ja till och med skrivstilen som förtydligar vem det är ifrån duger alldeles utmärkt för att ge mig ett leende på läpparna. Det är nog därför jag kan önska mig en gammal toalettrulle med text på och bli jävligt glad för det också. Jag är inte speciellt svår att tillfredställa egentligen.


"..Känns som vår kärlek kom på sne från början
precis som lutande tornet i Pisa
men tornet står där än idag
och här står du och här står jag.
Hej hej Monika.."
bästa teamet ever <3
14 augusti 2009

Roande chocktillstånd

Jag sitter här bland
ett litet hav av ballonger
och myser över gårdagen.
Det var fint. Det var väldigt fint.
Och väldigt, väldigt trevligt. =)
TACK SOM FAN!
07 augusti 2009

Jahaa jaa

Det var förbannat längesen jag skrev nu. Vilket ungefär borde betyda att jag antingen har massor eller ingenting att bubbla ur mig. Men jag vet inte.. Det känns som om det har hänt och gjorts massor sen senast, men så är det antagligen inte. Jag har väldigt lätt för att förfina och förstora min verklighet som jag har att förminska den. - Never ever good enough. Eller?!

Så vad har jag egentligen haft för mig? Jag har för en gångs skull hunnit träffa de flesta av de människor jag värdesätter och tycker om. Med vissa undantag såklart, men så är det väl alltid? Varit fett förkyld har jag också, det var väldigt menlöst enligt mig. Sen så har jag näästan lärt mig att uppriktigt sagt tycka om rödvin igen, det känns inte alls lika menlöst det nej.

Idag ska jag hämta mina små systersöner på dagis för första gången ever.. Men det ska bli mys att spendera lite kvalitetstid med de små liven, leka i trädgården och undvika att skador som kräver ambulans och sånt där otrevligt Jag förstår egentligen inte att syrran ens vågar lämna barnen till mig, av någon anledning måste hon ha mer tillit till mig än vad jag själv har haha.

Jag börjar få skrivsug nu igen, jag saknar att skriva dikter eller bara sitta och ösa ur mig allt som flyger igenom mitt huvud. Jag brukar få sån där lust när det känns som om jag levt alldeles för mycket utan att stanna upp och reflektera över vad som faktiskt händer, så det är nog en sådan period just nu. På gott och ont, såklart. Det finns bra saker med allt, på något sätt.

20 juli 2009

Grattis Emma!


Idag fyller vårt besök från Norrland/Norge 19 år så Miniklump och jag smet iväg tidigt i morse och fixade present innan vi väckte den sovande lilla krabaten. *Nöjd* Resten av förmiddagen segade vi här hemma tills det var dags att åka till stan. Eller rättare sagt, Mini och Emma åkte in och fixade grejer medans jag stannade hemma och trallade musik och testade nya drinkar haha.

Emmy kom förbi ett tag också så det har varit folkfullt här idag igen. Vi har suttit i soffan och tjötat över ett par glas. Soft, helt klart. Nu har folket gått ut för att röka och jag är alldeles för mätt i magen för att orka få i mig något mer på ett tag, men det gör ingenting. Berusning är en rätt överskattad grej egentligen. Så länge jag blir grym på att göra drinkar en dag så är jag nöjd.
19 juli 2009

En ovanligt social söndag

Idag har det segats en hel del.. Mini och jag käkade frukost och la oss i sängen igen och tjötade ett bra tag innan våra gäster vaknade till liv. Vid halv fyra kom svärfar och hjälpte till att fixa till soffan som hade lyckats fucka up sig lite. Nu är det fixat men det kostade oss ett par repor i golvet, så nu blir det att köpa gegga och försöka täta ihop det så gott det går. Segt, men men.

En stund därefter kom Hannah "Flaxx" hit så vi satt och tjötade ett tag innan vi gick och invigde en av våra tre kvarterskrogar här i närheten. Det var massa trevligt. Blev en massa skratt och tjöt om allt och ingenting. När Hannah åkt hem för att ta hand om vovven gick resterande av oss och köpte pizza. - En helt klart oväntat social men trevlig söndag liksom, helt klart.

-

Jag har så förbannat mycket svammel i mig som jag intalar mig skulle vara ganska pepp att få ner i ord nuförtiden, men jag kommer aldrig till den punkten. Det ligger där och flyter inuti. Precis som om ens tankevärld skulle glittra som bäst i sin egen spegelbild. Ibland undrar jag hur det kunde bli så. Förr var tryggheten hos andra, nu är det enda man har en själv.

Det är egentligen ingenting negativt med det. Det är ju trots allt det man alltid strävat efter, åtminstone jag. Att vara helt självständig, eller rättare sagt att inte vara beroende av någon och klara sig fint ändå. Hade någon sagt till mig att jag skulle vara sån nu för fem sju år sedan så hade jag bara skrattat åt det. Så jag har kommit förjävla långt, men det är knasigt ändå.
18 juli 2009

En dag som många andra

Idag har vi städat här hemma, vilket var välbehövligt. Jag tog på mig badrummet, vilket jag i efterhand ångrar lite halvt för det var en helvetes massa mer jobb än vad jag räknat med hehe. Det tar en väldig tid att skrubba kakel och golv när man har dålig extra dålig balans bland såpa och måste göra det på knä. Det tog flera timmar innan mina ben slutade darra haha.

Men det blev hyfsat fint i alla fall och det är ju huvudsaken. Därefter hade jag planer på att åka och hälsa på syster och pojkarna som jag saknar något så otroligt, men de små liven är hos sin far i en vecka framöver så det får bli av någon gång efter det. Istället spenderade jag dagen åt att fundera på livet och den där pusselbitsfilosofin jag burit med mig år efter år. Fascinerande

Framåt kvällen kom Miniklump hem med hennes bror och strax därefter kom även Emma. Vi har käkat middag och sen har de kollat på Batman medans jag mest har suttit här framför datorn och försökt få timmarna att gå. Det har blivit en och annan drink, eller kanske sju. En dag ska jag bli expert på att göra drinkar, man kanske skulle ta och bli bartender? Eller inte..
16 juli 2009

I hate the world today

Igår var en fin dag. Miniklump och jag tog oss en tur till Angered och sen vidare in till stan och kollade i affärer. Vi kan inte börja kika på filmer utan att komma därifrån med minst ett nytt inköp. Det är en gemensam liten last vi har hehe. Därefter blev det att åka hem och lämna av grejer innan vi begav oss till Liseberg och såg Kristofer Åström. Underbart! Verkligen.

Nya plattan blandat med klassikern "All lovers hell" och den helt manifika "A little out of tune", det kan inte bli annat än bra. Sen var han väl än en gång inte den mest pratglada snubben i världen, men det kan man stå ut med. Det är ett väldigt fascinerande fenomen. Hur människor kan ge järnet på scen kan bli så tillbakadragna när det kommer till att bara vara sig själva..

Den här dagen känns inte lika bra. Jag pendlar mellan att krypa ihop till en boll och grina lite sporadiskt och att helt enkelt vilja slå sönder eller alternativt döda något eller någon. Det kan vara pms men jag vet inte. Jag är bara allmänt less. Det känns som om jag saknar kontroll på det mesta och kontrollfreak som jag är, blir det mest allmänt jobbigt och frustrerat. Jao.

Klassiskt dikthumör egentligen...?

-

Jag gillar inte det faktum att jag tjänar mer på att vara sjukskriven resten av mitt liv än vad jag gör när och om jag faktiskt är en del av arbetarsamhället och sliter för pengarna."Tjänar mer på" betyder att om jag är sjukskriven så håller jag mig preciiis ovanför existensminimum vilket jag inte gör så fort jag sätter min fot på arbetsmarknaden. Då ligger jag långt långt under.

Vad fan är det liksom?! Ska det vara så? Ska det verkligen behöva vara så? Det känns ju lite som om man lika gärna hade kunnat slänga sig i graven på direkten. När politikerna säger att det ska löna sig att arbeta så syftar de med all säkerhet på fullt friska människor och inte på de som av olika anledningar inte har kapabla till det. Jag önskar jag förstod logiken i det, det gör jag..

För jag skiter faktiskt i om jag ligger precis på gränsen till existensminimum resten av mitt liv så länge jag har tak över huvudet och tillräckligt med mat och kläder för att överleva. Jag vill inte ha fler eller högre bidrag. Jag vill bara ha en jävla chans att utföra ett arbete och ligga på plus och inte på minus. Jag vill kunna känna att jag åtminstone kan försörja mig själv till en viss del.
12 juli 2009

Obefogat

Nånstans mitt i allt kommer jag på mig själv med att till en viss del fortfarande tycka att det är rätt jobbigt. Men framförallt är det jobbigt för att jag fortfarande är rädd. Inte rädd på ett skräckslaget vis utan mer på den där nivån då man mest vill krypa ihop till en liten boll, ligga nära och gömma sig för hela jävla verkligheten. Det är väldigt frustrerande för mig.

För jag vill inte vara rädd och orolig. Det skalar av och forminskar allt som faktiskt är lycka, vilket är något jag vill ta vara på varje liten mikrodel utav. Jag vill vara trygg utan att ha något litet hjärnspöke i bakhuvudet som talar om för mig att allt det här kommer dras undan nedanför fötterna på mig, jag har förfan ingen lust att ramla baklängs nu. Jag vill stanna, precis här.

Min oro känns så jävla obefogad och hopplös på samma gång. Den saknar logik och verklighetsuppfattning och allt vad det nu heter. Och vad fan är dealen med det?! Jag ser det inte, jag förstår det inte alls. Eller så vill jag bara inte förstå, det kan vara en sån grej också. Hur som helst så måste jag försöka rensa mitt system och få tillit till marken jag står på igen. Lättare sagt än gjort, javisst.
09 juli 2009

Sociala dagar, morgondagen sover jag bort?

Igår var man och såg UgglasLiseberg. Jag visste ju redan innan att det inte skulle vara den mest peppande musikaliska upplevelsen, men att publiken var så jävla trögstartad hade jag inte räknat med. Men vad gör det egentligen när man har trevligt sällskap? - Ingenting alls. En skön blandning av bästa sommaren ever än så länge och nutid och kärlek är en vinnande kombination.

Idag blev det äntligen dags att träffa Martina, det har jag väntat på i ett år ungefär så det var på tiden. Det blev som vanligt en lång uppdatering på sisådär fyra timmar och en hel del skratt. När vi sagt hej då gick jag direkt vidare och träffade Svans, som jag inte heller har träffat på x antal månader. Det blev en hyfsat okej fika med saken och dess vän jag alltid glömmer namnet på.

Väl hemma blev det wook-middag och samtala i soffan med Mini. En ganska skön avslutning på en ganska så händelserik dag. Nu är jag mest trötter. Har dessutom en aning ont i halsen. Jag hade alldeles för lite kläder på mig för dagens väder, men det är bara att bita ihop och låtsas att det inte finns. Det finns roligare och bättre saker att sysselsätta sig med än att vara sjuk.
07 juli 2009

Turn around?

Idag har jag varit på rättegång i hovrätten. Mitt spontana intryck var att hovrätten var betydligt mer estetiskt tilltalande och mer handikappsvänlig än vad tingsrätten är. Dessutom är lokalerna mycket mindre och det kändes verkligen som att man hade kunnat lägga fällben eller alternativt bli påhoppad av den anklagade utan problem. - Ännu en minnesvärd upplevelse i livet! Eller nåt..

Rättegången i sig gick ganska smidigt och enkelt. Den anklagade la ner överklagan om händelsen i sig och satsade istället på att slippa undan utvisning, vilket gjorde att målsägande kunde sätta sig därbakom med oss andra och bara bevittna rättegången. Vilket säkerligen var en lättnad för personen själv och för oss andra som satt där och hade förväntat oss det värsta.

När det var avklarat åkte jag hem och fick därefter Joel på besök. Vi drack saft, åt kakor, avnjöt en kall öl och pratade om allt och ingenting. Trots allt så har vi en ganska speciell, hyfsat störd men en förbannat charmig relation och ibland så är det jävligt skönt att bli påmind om det. Det är få människor som kan pusha och förolämpa mig utan att få en rejäl käftsmäll liksom haha.

Sen han begett sig hem har jag mest suttit och lyssnat musik, lekt med mitt hår och funderat på allt som sker och allt som inte gör det. Det är förbannat läskigt att inse att man kan sakna vissa delar eller kanske mer egenskaper hos sig själv, som man har haft och kanske fortfarande har men som man inte plockar fram tillräckligt ofta för sitt eget bästa. Det är en absurd känsla.

-

Mamma ringde just och berättade att hon hälsat på T idag, det hade tydligen varit en ganska känslomässig visit. Han har fått en blodpropp i benet och en blödning i hjärnan, läkarna har sagt att man inte kan göra annat än att ge smärtstillande. Det är inte fråga om ifall det kommer att ske, utan när det kommer göra det.... Livet är för fan inte rättvist nånstans.

Sen fick jag reda på att mamma och syster liten hade pratat om att alla var gravida nu vilket ledde till att syster hade frågat om inte jag skulle ha barn nu för att sen komma fram till "Njee det är sant, det vore i för sig ganska konstigt" Charmigt värre! Min syster har verkligen en tendens att vara sådär underbart klockren för sin ålder. Jag saknar henne en hel del faktiskt.
05 juli 2009

What if you

Idag har jag träffat Oggy, vilket verkligen var supertrevligt och skönt. Det var väldigt längesedan vi bara lät timmarna passera för att prata om allt och ingenting. Det är alltid skönt att veta att det finns gamla livlinor som håller samma standard även om de bytt användningssyfte. Lite som att utvecklas tillsammans men samtidigt isär haha. Tack för en härlig dag helt enkelt! <3

Utöver just idag så har den här helgen helt klart varit en helvetes jävla pisshelg som hur jag än vrider och vänder på det har en ganska smärtsam efterkänsla. Några dagar har smält ihop till något som lika gärna kunde ha varit ett dygn eller kanske bara nån dag. Jag kan inte göra annat än att försöka varva ner, andas och ha tillit till att det som är starkt kommer att vara starkt nog.

Jag vet att det är så och så kommer att förbli. Jag behöver bara låta tiden ha sin gång och därigenom satsa allt för att täta ihop de eventuellt skrovliga hålen till en plan yta som tåls att stå på. Det kommer alltid att finnas fallgropar, det kommer alltid att finnas felsteg och misstag längs vägen. Men om detta inte är värt att kämpa för, så kommer inget nånsin att vara det.
03 juli 2009

Semesterledigt

Idag har jag min sista praktikdag på posten i Angered. När jag kom hit i morse stod det en påse som det stod "Till Therése från Anka" med en kramande gubbe på. Där i låg det en liten vas med godis. Det var verkligen hur gulligt som helst! Under arbetsdagens gång har det inte funnits speciellt mycket att göra så jag har mest suttit och pratat med folket som arbetar här.

Det känns förbannat tråkigt att behöva lämna en arbetsplats där jag trivs och där folk trivs med mig för att hamna på ett helt nytt ställe till hösten. Men mest av allt suger det att veta att jag hade fått en anställning nu på direkten om det inte vore för finanskrisen. Rätt man vid fel tillfälle helt enkelt. Men men, life goes on, right.. Vem vet, nästa praktik kanske blir ännu bättre.

Nu har Annika Anka åkt hem och de andra är ute och delar ut brev. Själv sitter jag här och väntar på att tiden ska gå så att det blir dags att traska ner till ams och få mina närvarorapporter påskrivna. Det är segt att sitta och vänta men samtidigt är det ju värt det då jag kan känna att jag inte jobbat skiten ur mig de här månaderna för inga pengar alls.

Imorgon börjar min semester och det känns för en gång skull välförtjänt. Jag kan gå hemma och drälla med gott samvete så länge jag har skrivit ner minst tre arbetsplatser jag kan tänka mig att praktisera på i höst. Det är i och för sig inte det enklaste att komma på men i det stora hela är det absolut ingenting. Jag tror att jag ska bada i år, det gjorde jag aldrig i fjol eller året innan det.
02 juli 2009

I'm my own worst enemy

Det känns som om jag knullat halva stan och inte kan få bort sekretet från tungan hur mycket jag än spottar och fräser. Det känns som en fylla 2006 värd att förakta både sig själv och omgivningen för. Det känns som om rakbladsvassa spickor har legat och möglat sedan 2001. Det är så långt ifrån det som det bara går men det känns som om det lika gärna kunde ha varit så.

Det är samma förbannade känsla av ha gjort något riktigt riktigt dåligt men ändå vara alldeles för djupt i det för att se hur man ska lyckas förändra det. Det är samma hopplöst avstängda "I'm sorry for the way I am"-syndrom jag känt tusen gånger tidigare men jag känner mig inte ens dålig eller värdelös den här gången. Jag känner mig bara smutsig Som skit, som mögel.

Och jag vet liksom inte vad jag ska göra om det inte går att rätta till, om det inte blir bra. Det skulle vara som om att plocka ut en livsviktig ådra, det är knappt en tänkbar möjlighet. Det finns inte. Det finns inte alls. Men ikväll är jag trött, ikväll är jag less och vill mest blunda och lämna över mig till ödet och låta allt som nu ska ske göra det. Så kan jag öppna ögon sen, efteråt..
30 juni 2009

Du som hade allt att säga säger ingenting alls

Tidig morgon med solsken och en kopp kaffe är fortfarande något av det bästa jag vet. Det är lite synd att jag ogillar tisdagar ör dess ständiga trötthetsfaktor bara. Denna tisdagen ogillar jag nog ännu mer än vanligt. Jag är tung i hela huvud och hade helst velat krypa ner i sängen igen haha. Men det blir nog bättre när jag väl kommer till praktiken och måste piggna till lite yesbox.

Det känns lite som om jag sprungit in i en vägg om och om igen. Mycket knasig känsla.
25 juni 2009

Min spegelbild är en gudarnas plåga

Idag är en sån där dag jag får vara glad över att jag överhuvudtaget kommer iväg och gör det jag ska. Ibland är det så man får räkna och värdera, det får vara så ibland. Öl är bra.
24 juni 2009

Get up and use me?

Ibland är det som sagt bara skrämmande att tiden passerar och människor glider ut ur ens system. Bilderna brister från kanten och itu utan att man märker det förens långt senare.
23 juni 2009

oh please remember

Just nu saknar jag Gunnilse, att sitta och dricka kaffe på trappan i morgonsolen. Men att sitta såhär och kika ut genom fönstret duger alldeles utmärkt det också, för jag fullkomligt älskar morgnar med solsken i alla former, det finns något riktigt fridfullt och underbart med det. Hundraprocent nutid och en absurd förståelse eller mer insikt till varför jag trots allt gillar livet.

Ibland känner jag igen mig själv, ibland verkar det självklart att vissa delar av mig finns kvar under ytan oavsett hur mycket jag slätar över med tiden. Det är väldigt skönt, det känns till och med tryggt. För hur mycket jag en gång i tiden hatade vem jag var och trivs med den jag blivit, så har jag även lärt mig att tycka om allt det där som gjorde och har gjort mig till mig.

Förr trodde jag att ett av mina största problem var att jag ägnade för mycket tid till att tänka på livet istället för att verkligen uppleva det. Till en viss del var det säkert sant. Men såhär i efterhand tror jag nog att det nästan är nödvändigt att faktiskt reflektera ordentligt ibland, för att man verkligen ska kunna uppskatta och njuta av allt det där man upplever. Balansgång.
22 juni 2009

Tillbaka till livet

Jag har haft en superskön långledighet. (vafan kallas det så för när det bara är en helgdag mer än vad det brukar vara?) Midsommar var sådär lagom, inte för lite eller för mycket av någonting. Lördagen mystes bort framför teven och sånt där, det gjordes söndagen också. Det har var gött att för en gångs skull kunna slappna av och bara vara precis i nuet. Kärlek till det.

Annika var tillbaka på "jobbet" idag och var nästan mer nära bristningsgränsen än då hon var där förra veckan, jag funderar allvarligt på hur länge hon ska palla alltså. Men ja, allt var som det brukar vara. Förutom att högsta chefen kom in och sa att han ville boka möte med AcadeMedia för att tala om vad som ska hända härnäst för min del. Vad det betyder vet jag faktiskt inte.

Men det lär jag väl märka med tiden antar jag.. - Jag är så förbannat trött på att bara hänga i luften och inte ha någon som helst möjlighet att planera mitt liv förutom att vara just gratis arbetskraft. Men men.. Om en liten stund ska jag i alla fall ringa AM och be dem ringa chefen sen ska jag dessutom ringa el-bolaget och kolla när de kan byta ut vår elmätare och liknande.

Det känns sådär läskigt vuxet.. Nu saknas det bara, jobb, körkort och kanske ett lån?
19 juni 2009

HAPPY FUCKING LIFE

Först och främst Glad midsommar!

Här blir det knytkalas med samma gäng som tidigare år
och det är ju alltid kul när man lyckas hålla liv i saker så pass
att det nästan kan börja kallas för en tradition haha ^^

Älskling och jag har fördrivit tiden idag med
att bada med badboll och haft allmänt mys <3
Hon är bra min Miniklump alltså.

Pratade med mamma för en stund sedan
läkarna ringde till Elin och T's syster och sagt
att T är väldigt dålig och att de borde åka dit..

Oftast betyder sådana samtal bara en sak
- Det börjar gå emot slutet.....
Så nu är det bara att vänta och se

Mamma ska ringa när hon hör av
Elin eller T's syster så får vi se om vi ska
åka upp senare vi också eller ej.


Jag är less på sånt här, skitliv.
16 juni 2009

En liten röst i huvuvdet

You're not a person; you're a disease.
12 juni 2009

The funeral of hearts

I år skulle S ha fyllt 20 år.. Han var fjorton år gammal den där kvällen då han gick in till sin pappa och bad om en kram, strax därefter låste han in sig på toaletten och tog livet av sig.

Ibland kommer jag på mig själv med att ha samma tankar som jag hade då.. Jag hoppas för hans skull att han aldrig hann ångra sig innan det tog slut. Jag vet att det låter absurt. Men den panik som en insikt om att man faktiskt vill leva antagligen skulle innebära i ett sådant läge, är till en viss del värre än att vara så förbannat ego som man är när man begår just självmord.

Ingen vill att någon dör men om man nu måste göra det så hoppas alla kvarlämnande på personen åtminstone slapp lida. Självmord är väl inte direkt känt för att vara behagligt så då kan man liksom bara hoppas på att han eller hon var säker på sin sak och inte kom på att det var en väldigt dum idé när det redan är försent. Äh, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte alls..

Det är bara jävligt tragiskt..
08 juni 2009

Vilken underbar värld vi har

Det är bedrövligt att nästan 60% av befolkningen lät bli att rösta men just nu är jag mest glad för att SD inte kom över 4% gränsen denna gången heller. Nästa år förväntas de komma in riksdagen så jag hoppas verkligen att de större partierna tar sitt ansvar och försöker motarbeta detta under kommande valkampanj, annars kan man lika gärna lägga ner alltsammans.

Jag precis lämnat återbud till både dagens och onsdagens träning, vilket också är de sista inför sommaren så nu blir det ingen träningsgrupp på ett tag. Det känns bra. Jag behöver hitta motivation till att faktiskt sätta press på mig själv och det hittar jag nog bäst genom att tvinga mig själv att lägga mig på träningsmattan i vardagsrummet, åtminstone hoppas jag det.

Nu ska jag snart platta mitt hår och åka till praktiken. Eftersom att jag inte var där i fredags vet jag redan på förhand att jag kommer ha galet mycket att göra idag. Jag fattar i och för sig inte varför Annika sparar massa arbete till mig när hon får betalt för att göra det själv, men det är väl inte meningen att jag ska förstå det. Varför i helvete är midsommar ingen röd dag för btw?!
07 juni 2009

Klistra ihop det med Imperiet

"Tonårs Jesus
Mina tårar har målat om hela stan
och mitt hjärta är en trottoar
Jag har varit ett nöjesfält och kyrkogård
jag har väntat i tvåtusen år
Då kom han från himlen en atombombsdag
och han red en elektrisk vit svan

Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer
Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer

Han föddes ur smärta en vinterkväll
och hans hjärta är ett hotell
Han öppnade portar ingen trodde fanns
han är både en kvinna och man
Han har tagit min oskuld för en provrörsson
han är skyldig till oväpnat rån

Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer
Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer

Kommer kommer
kommer til mej kommer till mej
Kommer kommer
kommer til mej kommer till mej

Gatorna har aldrig varit så långa
så fulla med skitig snö
Mitt spegelliv är en gudarnas plåga
Nu klär jag granen i aska och glöd"
05 juni 2009

Vi klär oss i svart och skrattar när det behövs

Jag orkar inte riktigt skriva något längre eller utförligt ikväll men begravningen var sådär ledsam så som jag tror att alla begravningar tillägnat någon som var älskad alltid brukar vara.
04 juni 2009

Vardagstråk och mys

Idag fick jag beröm av en brevbärare på praktiken vars fastighetspärm jag skrev om igår. Det kändes lite roligt, speciellt med tanke på att jag tidigare fått höra att på den arbetsplatsen får man berömma sig själv för det är ingen annan som gör det. Utöver det så var det samma gamla vanliga arbetsuppgifter som gjordes under dagen. Rutin är bra men förbannat enformigt.

Här hemma har det städats och fixats, Mini är btw förbannat kreativ och händig när hon vill haha. Om ett litet tag kommer Emmy och Pablo hit, Pablo ska fixa trerätters vilket är lyx! Det ska bli supertrevligt. I övrigt tog jag igen alla bortblåsta tårar från igår idag istället, men det är okej. För är det där så behövs det väl också. Man måste ha tålamod med sig själv, ja absolut.

Nääe nu ska jag diska upp det sista och ställa in porslinet i skåpen. Sen ska jag nog öppna en öl. Det känns så jävla gött att vara ledig från praktiken, sen kanske inte anledningen är så förbannat pepp men just för stunden så är det bara ledigheten som räknas tss. Trots allt har jag nästan två timmars sovmorgon imorgon, behöver inte gå upp förens halv åtta. Det är lycka det!
03 juni 2009

Oseriöst seriöst värre

Mina praktikpass börjar bli ganska enformiga. Jag gör exakt samma saker varje dag, den enda skillnaden är typ andra gator och namn, resten är alltid de samma. Men men, jag ska inte klaga. Jag hade säkert saknat skiten om jag skulle börja med att bara gå hemma nu igen haha. Annika är väldans nöjd med att jag är så självgående i alla fall och det är ju en bra sak antar jag.

När jag slutat mötte jag upp Mini i angered så gick vi och käkade lunch, sen åkte vi in till stan och strosade i affärer en stund innan vi gick på bio. Vi såg äntligen Män som hatar kvinnor, det hade vi pratat om i en halv evighet nu så det var verkligen på tiden haha. Bra shit. Därefter åkte vi hem och gjorde wook i våran väldigt braiga wook-panna. Eller okej, Mini laga, jag käka haha.

Jag har haft förbannat ont i min vänsterarm hela dagen, det liksom hugger i den. Jag är alldeles för ung för att få en hjärtattack och tänker inte dö heller för den delen. Det kostar mycket pengar att dö. Bara en dödsannons kostar 1800:- och det med mina nuvarande bankkonton skulle min familj behöva gå till soc bara för att kunna begrava mig. Så nej tack till det.

Nej men seriöst det är rätt jobbigt att ha ont i den, jag fattar verkligen inte vad jag har gjort.. Men förhoppningsvis går det över som allt annat. Idag har jag faktiskt inte gråtit än så länge, håller det sig såhär så är det typ första dagen på lite drygt två veckor som det inte sker. Det tar sig? Det är bra att hitta på saker, det är inte bara trevligt det är hälsosamt för själen också.

Ge tusan i nerver som bråkar

Jag börjar störa mig mer och mer på att det faktum att jag får slita och göra allas skitjobb för inga pengar alls. Sysselsättning i all ära, men i grund och botten är det fan inte värt det.
01 juni 2009

Vi ska slåss tills döden ska slå oss

Jag vet precis vad den här dagen går ut på, vad som ska göras och inte. Det finns inga avvikande mönster som väntar mig här inte, att leva på rutin är förbannat tråkigt samtidigt som det till en viss del är skönt då man inte vet vad man ska och inte ska känna. Slavgöra på praktiken, förtidsrösta? och träna. Det är helt okej, det kunde ha varit så förbannat mycket värre.
31 maj 2009

Vi kommer aldrig levande härifrån

Det var en mysig dag i Gunnilse igår. Det blev tacos, tårta, solsken och bad i den lilla polen med pojkarna. T satt med och fikade i trädgården en stund, det hade jag aldrig kunnat tänka mig att han skulle palla så det var strongt gjort. Hans tal och skrift är totalförstört och kommer antagligen inte att komma tillbaka, så jag kan inte ens föreställa mig vad han går igenom..

Mini och jag fick oss en rejäl omväg till bussresa hem men det var rätt roande det också. Väl hemma blev det sallad till middag och några omgångar av öl-spelet. Det gav många trötta hysteriska skrattanfall och allmänt mys. Det var helt klar en perfekt avslutning på en väldigt trevlig dag. Ibland är familjen den absolut bästa trygghetszonen, inte alltid, men ibland.

Idag var det tänkt att jag skulle ta mig in till stan och förtidsrösta men så verkar det inte bli. Jag är inte på hugget, vare sig fysiskt eller psykiskt idag. Det är jävligt segt men så länge jag inte kan förändra eller hantera omständigheterna så är det vad är.. Jag är så förbannat tacksam och otacksam på samma gång. Jag hittar nog balansen i alltsammans tillsist, det tar bara lite tid.
30 maj 2009

Vad fan hände med mina sommarfyllor?

Igår kom chef Hamdija och muttrade över att ams inte ringt och frågat hur det går för mig. Han menade på att nu har jag varit där nästan halva tiden och de kan inte bara ta för givet att folk kan få stanna hur länge de vill efter att den avsatta praktikperioden gått ut. Men han sa även att det givetvis är en självklarhet i mitt fall att jag får vara kvar. De är tydligen nöjda med mig.

Det är ju alltid kul att höra men jag hade verkligen inte räknat att vara kvar längre än till i slutet av juni så jag blev mest förbryllad. Där sprack min sommarledighet rätt åt helvete och det tycker jag inte om. Jag kan absolut tänka mig att stanna kvar, sysselsättningar är alltid bra men jag behöver ledigt. Jag behöver tid att andas och att bara vara utan en måste krångel och skit.

Men men, det löser sig nog.. När jag slutat åkte jag till Ikea med svärmor och Mini. Trots att vi inte hade en speciellt lång lista blev vi där i tre timmar lite drygt och kom hem med saker vi inte haft en tanke på att vi skulle köpa haha. Som ett nytt köksbord till exempel. Men nu kommer vi i alla fall att ha plats att bjuda hem folk på middag som vi sagt att vi ska göra, så det är bra.

Strax ska Mini och jag bege oss till Gunnilse för att fira Linns födelsedag. Det ska bli väldigt mysigt att träffa mina systersöner igen, som jag saknat de små krabaterna! Vad som händer i eftermiddag och resten av den här dagen har jag absolut ingen aning om, men något lär det ju alltid bli. Om så bara så att äta en god sallad och kanske lite glass i soffan. Det funkar det med.
29 maj 2009

7 dagar av en hel evighet

Det har gått en vecka nu och det blir fan inte enklare

28 maj 2009

Grattis syrran!

Idag fick jag sitta och fixa med adiministrationen på egen hand. Det känns bra att få lite större ansvar, framförallt att de faktiskt vågar låta mig göra det. Jag kan ju pajja hela ISU-systemet om jag är riktigt obegåvad tss. Därefter hjälpte jag Ilias med att få ordning på hans områdespost, så då fick man tjöta lite allmänt bullshit också. Bra arbetsdag, trots en väldig trötthet.

Kom äntligen iväg till banken för att hämta ut pengar jag låtit ligga hemma och skräpa i nästan två månader. Sen åkte jag hem till mamma och umgicks med mormor en stund tills lillasyrran kom hem. Det blev en trevlig middag på Golden days och sen åkte vi till Backaplan och kollade på cyklar. Det har varit en väldigt lång men också en ganska så trevlig dag. Helt klar

Vid det här laget borde jag verkligen ha lärt mig att varje gång jag får för mig och återigen börjat hoppas på att ha hittat en väldigt bra relation som kommer följa med 4-life, så har jag alltid fel i slutändan. Jag är inte gjord för sånt där, det är något medfött eller nån bieffekt av min förtidiga födsel tror jag haha. Därav, jag tar på mig skulden för varje relation som glider mig ur händerna.


27 maj 2009

Vad är grejen?

Praktiken gick fint. Jag har dubbelmoral till allt och alla där för jag ogillar och gillar det på samma gång, men det ska väl vara så antar jag. När jag slutat gick jag till banken men gav upp då jag insåg vilken jävla tid det skulle ta att komma fram till disken. Det finns bättre saker att göra än att stå i kö, som att äta kycklingfilé med pestosås och friterad klyftpotatis med Mini.

Mötet med sjukgymnasten var helt okej. Ibland glömmer jag bort att jag för en gångs skull tycker om min sjukgymnast. Till hösten ska jag skippa självträningsgruppen ett tag och ha individuella möten med henne istället, på så sätt blir det mer fokus på gång, avslappning, simning och allt vad det nu är jag behöver för att kunna leva ett hyfsat liv i framtiden.

Dessutom fick jag testa gångcykeln! Det måste nog vara den roligaste formen av gång och balansträning jag gjort ever. Direkt efter sjukgymnastens träningspass med mig var det dags för träningsgrupp så jag har varit duktig idag. Väl hemma har jag faktiskt inte gjort ett skit mer än att lyssna på musik, göra ansiktsmask och tittat tv. Det är helt klart mindre kreativt det.

Jag vet inte..

Ja men precis

Jag börjar få rutiner på praktiken nu, sånt är bra. När jag kommer på morgonen börjar jag med att scana in idag-statistik, därefter fortsätter jag med att skriva in svarspost och fixa med in och utflyttningar och sen brukar det bli en del sökande på nätet efter personer man inte har fullständigt namn på och sån shit medans Annika sitter och pladdrar i tron om att jag lyssnar.

Därefter får jag gå ut till brevbärarna och hjälpa dem att kamma och markera breven med våning och lägenhetsnummer. När det är klart sätter jag mig med eftersändningar och därefter brukar jag gå hem. Jag har helt klart haft mer givande arbetsuppgifter i livet men ja, det funkar. Man går på autopilot och sen är det bra med det haha. Fastnar jag där så skjut mig, snälla?

Idag ska jag träffa min sjukgymnast för att prata igenom tiden på Move & Walk och tala om hur vi ska lägga upp höstens träningsprogram. Jag är vare sig påläst eller förberedd så jag avskyrt verkligen redan på förhand.. Men ja, det får gå på något sätt antar jag. Hade det inte varit för att jag måste prata med henne om ryggen och nacken hade jag bokat in i skiten. Utan tvekan.

På torsdag fyller syster 11 år så då ska jag antagligen äta middag med henne och mamma, på fredag ska jag till Ikea med Mini och svärmor, på lördag är det familjekalas för lillsyrran och på söndag var det troligtvis också något jag skulle göra men det har jag såklart glömt av nu. Det är ganska mycket nu men så är det ibland och jag försöker flyta med så gott jag kan. Jao.

Tack för en trevlig fikastund Oggy! *happy smile*
26 maj 2009

Vardagstvivel

Gårdagen funkade fint. Nu fick jag förvisso lite panik i form av socialfobi när jag kom till praktiken och höll mig mest för mig själv, men ja förutom det kan jag inte klaga. Träffade på farmor och farfar i angered och traskade runt med dem en stund innan jag åkte hem och segade bort dagen. Jag ska börja bli mer kreativ om dagarna snart, ska bara hitta orken till det haha.

Jag funderar på att kapa mitt hår ytterligare nån centimeter, åtminstone på luggsidan. Jag är då aldrig nöjd alltså. Hade helst velat färga det också men det är ju fett slöseri med pengar och hårkvalité så det borde jag nog banga. Det där med hår och utseende som man står ut med i längden är svåra grejer tss. Det slutar alltid med att jag vill förändra allt ännu mer ändå.
25 maj 2009

Mjowe men visst

Stundtals är det jävligt tungt.. Det liksom kliar och vrider sig under huden på ett sätt som jag inte varit i närheten av att känna sedan senaste gången hjärtat krossades likt en trasig vodkaflaska och det vet jag ärligt talat inte ens när det var tss. Men ja, känslan känns avlägset välbekant och det känns inte så förbannat pepp, inte överhuvudtaget faktiskt.

Dessutom kan man alltid överleva på illusionen om att "nån gång, nån gång i framtiden kommer du tillbaka" när allt går sönder på ett förhållandevis, det kan man inte göra vid ett sånt är läge. För han kommer aldrig tillbaka, vi kommer aldrig att få se hans leende eller höra honom ropa "Folkets jubel!" varje gång någon i familjen vi fyller år igen. Det finns ingen illusion att leva på.

Och jag gillar illusioner när det känns svårt. Jag har levt genom det så många gånger att det inte går att räkna. Illusioner sitter till en viss del lika djupt i mig som nostalgi gjorde under och efter högstadiet, ni som kände mig då kan nog förstå vilken funktion det faktiskt fyller för mig. Haha... (Det var tider det..) Så ja, stundtals är det bara jävligt tungt att ens försöka tänka klart.

Om ett litet tag kommer taxin och hämtar mig så att jag kommer iväg till praktiken. Som vanligt är jag inte överdrivet peppad men det funkar ändå. Timmarna går på något konstigt sätt betydligt fortare där än vad det nånsin gjorde när jag var på GPT, så det gör skönt. När jag slutat ska jag om jag orkar, åka in till stan och leta födelsedagspresent till lillasyster. Knepigt men roligt.
23 maj 2009
Väl hemma hos mamma blev man sittandes i trädgården större delen av förmiddagen. Stundtals skrattades det, andra stunder kom det tårar. Det har talats om begravning, vad det ska stå i dödsannonsen, arvsrätt och sånt där som alltid kommer när någon dör. Mamma jobbar natt så jag stannar här över natten och ser till att mormor inte är och känner sig allt för ensam.

I eftermiddags tog jag mig dessutom en sväng till Bron med stort B. Det var gött att vara ute och köra lite och ännu bättre var det att sitta och filosofera vid bron ett tag. Det är en absurd form av trygghet för mig, det är många ångestladdade moments som fått tillfälle att andas där genom årens gång. Jag har gått sönder och lappat ihop mig själv flera gånger just på den platsen.

Alltid några steg fram mitten men aldrig längre fram än så. Precis som en gammal griskompanjons filosofi jag hade en gång.. Efter ett tags funderingar åkte jag och hälsade på farmor och farfar vilket var supermysigt. Fick äntligen äta glass, det har jag varit sugen på i flera veckor haha. Väl hemma hos mamma igen blev det segande framför teven med mormor.
Nu sitter jag mest här på en madrass på golvet i lillasysters rum och försöker komma fram till om jag ska lägga mig och försöka sova eller om jag ska dricka en öl. Det är fan inte lätt att bestämma sig alla gånger. I övrigt längtar jag hem lite, det är rätt sjukt att man kan göra det efter 22 dagar men så är det. Jag längtar hem till lägenheten och att somna i Minis famn.


Karl-Erik 'Kalle' Rickard Stenborg
1923-09-12 – 2009-05-22



Klockan 17.02 igår eftermiddag/kväll somnade Kalle in. Det var det absolut bästa som kunde hända med tanke på vilket skick han var i de sista timmarna, dagarna och de senaste åren också för den delen. Nu behöver han inte lida och kämpa efter andan mer. Nu har han förhoppningsvis äntligen fått ro. Det har han verkligen förtjänat. Jag är otroligt lättad och väldigt ledsen på en och samma gång..

Han ville aldrig bli eller sluta som han faktiskt gjorde och det är nog det som gör mest ont av allt. Men jag ska minnas han för allt han var innan han blev sjuk, han hade velat det. När han var frisk och kry och berättade glatt om sina resor som sjöman och kunde ägna flera timmar åt att försöka lära mig en massa ord på spanska och ge mig livsråd. Jag ska minnas alla stunder då han var lycklig.

Idag ska jag åka hem till Mamma för att hålla henne och Mormor sällskap, skulle tro att syster stor också kommer att vara där. Åter igen vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Han var mormors man i över 40 år och även om det inte var genetiskt och uttalat till hundra procent, så var han mammas pappa och han var våran morfar. Det är svårt att hantera känslorna, det är väldigt svårt till och med.

EN GUPPYFISK SOM JAG

Min bilder
THerése
En något tillbakadragen mussla som vid sällsynta tillfällen tycker om att leva upp till att vara ett egocentrerat lejon som trivs förbannat bra med att stå i centrum och att vara solen i sitt eget liv. Men oftast hittar man en ganska filosofisk liten sak som älskar allt vad ironi och sarkasm innebär. Jag är TH, varken mer eller mindre.
Visa hela min profil

DAGAR SOM GÅTT

Använder Blogger.