LIVET SOM GUPPYFISK

"finns tjugo intron att skriva två ackord per takt inga
trummor trombonsolon en mikrofon som går sönder i
c-dim och strålkastare som stannar ändå

trumpeter som spottar sönder parketten

för din skull inga sordiner för din skull det här livet och
torkade drömmar mellan rosorna i taket och tro mej det
finns fler förtecken att sudda ut

jag har inte slutat älska dej"
-Åsa Ericsdotter

Mötet igår var som ett i mängden av alla andra sådana möten. Tre pers som sitter bakom ett bord och glor på en medan en ortoped kollar rörligheten i lederna för att sedan säga precis som det är utan censur och sjukgymnasten som mest sitter och nickar brevid mig. En rå sammanfattning och ett beslut inom max 6 minuter, det är så det funkar i de sammanhangen.

Den här gången behövde jag inte ta av mig byxorna och vandra runt i alla fall, vilket var skönt för man kan faktiskt få socialfobi för mindre. Men ja, det blev inte alls som jag var inställd på att det skulle bli. Jag hade bearbetat tanken på att eventuellt få ortoser så att sen få höra att det inte finns något som kan hjälpa mig de närmsta 10 - 30 åren förutom operation, var förvirrat.

Är fruktansvärt tacksam för att jag inte längre har en sjukgymnast som kör över mig, utan en som tar sig tid att efteråt förklara och förtydliga sådant som jag inte får grepp om. Vilket trots allt är rätt mycket. Även om det egentligen inte är något jag vill höra talas om, så vet och förstår jag i alla fall vilka alternativ som finns. Det är bara att svälja och ta sig igenom.

Skjuter upp dagens planerade inskrivning och vidare remiss på ams tills en annan dag. Ibland får man helt enkelt inse hjärnans begränsningar, det blir inte bra när det blir alldeles för mycket ny information på en och samma gång. Jag måste hinna andas och ta saker i min takt nu, det är trots allt mitt liv. Det är bara jag som ska hålla mig själv på banan och jag ska, men i min takt.

Trots stressklumpen i magen är den här veckan är förenklad på många sätt och vis. Än så länge har jag hunnit med att fika på stan, sjukgymnastik, kaffebesök, lägenhetssökande, påbörjat inskrivningen på ams och idag ska jag ha möte med sjukgymnast och ortoped för att komma fram till möjligheter som inte innebär operation, sen kanske jag ska leka med Svans också.

Imorgon blir det eventuellt ytterligare en fika på stan och hinner jag, eller mer orkar jag så blir det arbetsförmedlingen imorgon eller på fredag. Vare sig jag vill det eller inte så måste jag få min remiss till ams rehab så att jag kan påbörja min utredning om vilka chanser jag har i vardagen. Förhoppningsvis kommer det något bra ur det med, att jag kan ta mig nån annanstans än ner.

Jag hoppas stenhårt på att jag får hem mina beställningar från cdon innan veckan är slut. Det blev en ganska fet beställning men så får det vara ibland. En cd-box, en anime film-box, en flatfilm och ytterligare en bok med queer-tema. Jag tänkte att det skulle kunna vara ett fint substitut för dagar som inte är lika kreativa.

Gårdagen spenderades med mitt gamla playstation och samtal med mamma min. Det är grymt skönt att vi faktiskt kan prata med varandra nuförtiden utan att det exploderar efter någon halvminut. Även om det såklart blir fel ibland så har det blivit otroligt mycket bättre på senare tid. Nästa vecka ska lillsyster till BUP och försöka reda ut sin ångest, jag lider med henne.

BUP samtal är verkligen inget vidare. Att sitta där med sina föräldrar och försöka få ur sig vad det är som stör, är ju inte direkt något som får en att känna sig mindre pressad. Men förhoppningsvis går det bra och hon kan få reda ut vad det nu är, så hon mår bättre sen. Hon förtjänar verkligen inte att börja må dåligt redan vid tio års ålder, nej så jag håller tummarna.

Idag tänker jag inte ens försöka göra något kreativt. Möjligtvis ska jag gå till affären och köpa chips inför let's dance ikväll, men utöver det blir det dötid. Det finns ingen mening att försöka. Imorgon har Mini och jag 16 månaders dag så vi ska väl ha kvalitetstid, det blir inte mycket sådant nuförtiden. Trots att vi bor ihop spenderar vi större delen av tiden isär.

Så det ska bli mys :)

Gårdagen var som den var så idag försöker jag ta nya tag. Försöker hitta någon slags mening, någon sorts riktning som för mig vidare till något annat än just det här. Det känns lite som om jag står och trampar på samma plats utan att komma någonstans. Jag behöver något som pushar mig över tröskeln och upp på nästa plan. Jag behöver gå vidare och hitta rätt saker.

Det är mycket svårare än det ser ut, eller så är det bara jag som krånglar till allt som egentligen är lätt som vanligt. Jag vet inte, det är ju svårt i vilket fall som helst. Det är inte lätt att dra tag när man inte ser möjligheterna till det, men jag kommer nog dit tids nog. Jag måste bara stå ut. Och det om något, är väl sånt som jag är bra på. Åtminstone vill jag tro att jag är det.

Om det blir ytterligare en dag innanför hemmets väggar återstår att se. Det beror lite på om min planerade träff är bakfull eller inte. Om inte ska vi bege oss till Östra och hälsa på en gammal bekant/vän som precis har fått en liten pöjk. Jag skulle egentligen till tandläkaren också men de ringde och väckte mig i morse för att meddela att min tandläkare är sjuk så nej.

Helgen vart fin. I fredags var jag och bryden min hemma hos Zedit och Elin och käka middag. Supermysigt. Vi lånade med oss ett par filmer som vi tittade igenom under lördagen, Johan Glans - world tour of skåne, Varannan vecka, Horton och The sciense of sleep. Ja vi lånade Fievel i vilda västen och Eddie Izzard - Glorious också men de har vi inte tittat på än.

Igår satt man mest och kollade på säsong 2,5 av The Osbournes och mot kvällningen blev det Batman the dark knight. Jag har väldigt svårt att rådigga filmer man redan förväntas rådigga innan man ens har sett dem men den vart ju helt klart okej och rätt bra. Ehums det var väldigt motiverat det där, eller inte haha. Jag är verkligen inne i en filmperiod, det är bra tidsfördriv.

Om en stund ska jag iväg till Östra och till ortopeden som jag inte tycker speciellt mycket om. Det mest komiska är väl att jag inte har någon aning om vad det är vi ska ha möte om. Antingen är det operation eller så är det inlägg och liknande till fötterna, det är en rätt fet skillnad på de sakerna så det ska bli väldigt intressant att få reda på vad det är. Grejen i sig liksom.

Julafton och Nyårsafton var för en gångs skull helt okej och utan de katastrofer som jag alltid antar att just högtider brukar innehålla. och ja det finns helt klart bara en person att tacka för det. Det känns som om jag skrivit det hur många gånger som helst, men det gör ingenting. För det är ju sant, det är så det är.

Vissa morgonar vaknar jag och vägrar gå upp förens det mörknar ute, andra dagar är det något som planerats in och då är man uppe trots många om och men. Jag vill ha solsken som tinar upp stelheten och se leende läppar på gröna gräsmattor och bara vara jag igen. Vintern och kylan tilltalar mig inte det minsta helt enkelt.

Annars ja, jag vet inte riktigt. Det är så jäkla mycket som ska fixas framöver. Jag ska till ortopeden, tandläkaren, sjukgymnasten som kommer se hur att träningen gått åt helvete som vanligt, möte med SSL, ringa försäkringskassan, soc, chefen på jobbet och ha betygsamtal i psykologi b. Det känns ju rätt segt ja.

Men det löser sig som allt annat. Det kommer säkert att leda till och sluta med något bra. Det måste det göra..