LIVET SOM GUPPYFISK

Tidig morgon med solsken och en kopp kaffe är fortfarande något av det bästa jag vet. Det är lite synd att jag ogillar tisdagar ör dess ständiga trötthetsfaktor bara. Denna tisdagen ogillar jag nog ännu mer än vanligt. Jag är tung i hela huvud och hade helst velat krypa ner i sängen igen haha. Men det blir nog bättre när jag väl kommer till praktiken och måste piggna till lite yesbox.

Det känns lite som om jag sprungit in i en vägg om och om igen. Mycket knasig känsla.

Idag är en sån där dag jag får vara glad över att jag överhuvudtaget kommer iväg och gör det jag ska. Ibland är det så man får räkna och värdera, det får vara så ibland. Öl är bra.

Ibland är det som sagt bara skrämmande att tiden passerar och människor glider ut ur ens system. Bilderna brister från kanten och itu utan att man märker det förens långt senare.

Just nu saknar jag Gunnilse, att sitta och dricka kaffe på trappan i morgonsolen. Men att sitta såhär och kika ut genom fönstret duger alldeles utmärkt det också, för jag fullkomligt älskar morgnar med solsken i alla former, det finns något riktigt fridfullt och underbart med det. Hundraprocent nutid och en absurd förståelse eller mer insikt till varför jag trots allt gillar livet.

Ibland känner jag igen mig själv, ibland verkar det självklart att vissa delar av mig finns kvar under ytan oavsett hur mycket jag slätar över med tiden. Det är väldigt skönt, det känns till och med tryggt. För hur mycket jag en gång i tiden hatade vem jag var och trivs med den jag blivit, så har jag även lärt mig att tycka om allt det där som gjorde och har gjort mig till mig.

Förr trodde jag att ett av mina största problem var att jag ägnade för mycket tid till att tänka på livet istället för att verkligen uppleva det. Till en viss del var det säkert sant. Men såhär i efterhand tror jag nog att det nästan är nödvändigt att faktiskt reflektera ordentligt ibland, för att man verkligen ska kunna uppskatta och njuta av allt det där man upplever. Balansgång.

Jag har haft en superskön långledighet. (vafan kallas det så för när det bara är en helgdag mer än vad det brukar vara?) Midsommar var sådär lagom, inte för lite eller för mycket av någonting. Lördagen mystes bort framför teven och sånt där, det gjordes söndagen också. Det har var gött att för en gångs skull kunna slappna av och bara vara precis i nuet. Kärlek till det.

Annika var tillbaka på "jobbet" idag och var nästan mer nära bristningsgränsen än då hon var där förra veckan, jag funderar allvarligt på hur länge hon ska palla alltså. Men ja, allt var som det brukar vara. Förutom att högsta chefen kom in och sa att han ville boka möte med AcadeMedia för att tala om vad som ska hända härnäst för min del. Vad det betyder vet jag faktiskt inte.

Men det lär jag väl märka med tiden antar jag.. - Jag är så förbannat trött på att bara hänga i luften och inte ha någon som helst möjlighet att planera mitt liv förutom att vara just gratis arbetskraft. Men men.. Om en liten stund ska jag i alla fall ringa AM och be dem ringa chefen sen ska jag dessutom ringa el-bolaget och kolla när de kan byta ut vår elmätare och liknande.

Det känns sådär läskigt vuxet.. Nu saknas det bara, jobb, körkort och kanske ett lån?

Först och främst Glad midsommar!

Här blir det knytkalas med samma gäng som tidigare år
och det är ju alltid kul när man lyckas hålla liv i saker så pass
att det nästan kan börja kallas för en tradition haha ^^

Älskling och jag har fördrivit tiden idag med
att bada med badboll och haft allmänt mys <3
Hon är bra min Miniklump alltså.

Pratade med mamma för en stund sedan
läkarna ringde till Elin och T's syster och sagt
att T är väldigt dålig och att de borde åka dit..

Oftast betyder sådana samtal bara en sak
- Det börjar gå emot slutet.....
Så nu är det bara att vänta och se

Mamma ska ringa när hon hör av
Elin eller T's syster så får vi se om vi ska
åka upp senare vi också eller ej.


Jag är less på sånt här, skitliv.

You're not a person; you're a disease.

I år skulle S ha fyllt 20 år.. Han var fjorton år gammal den där kvällen då han gick in till sin pappa och bad om en kram, strax därefter låste han in sig på toaletten och tog livet av sig.

Ibland kommer jag på mig själv med att ha samma tankar som jag hade då.. Jag hoppas för hans skull att han aldrig hann ångra sig innan det tog slut. Jag vet att det låter absurt. Men den panik som en insikt om att man faktiskt vill leva antagligen skulle innebära i ett sådant läge, är till en viss del värre än att vara så förbannat ego som man är när man begår just självmord.

Ingen vill att någon dör men om man nu måste göra det så hoppas alla kvarlämnande på personen åtminstone slapp lida. Självmord är väl inte direkt känt för att vara behagligt så då kan man liksom bara hoppas på att han eller hon var säker på sin sak och inte kom på att det var en väldigt dum idé när det redan är försent. Äh, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte alls..

Det är bara jävligt tragiskt..

Det är bedrövligt att nästan 60% av befolkningen lät bli att rösta men just nu är jag mest glad för att SD inte kom över 4% gränsen denna gången heller. Nästa år förväntas de komma in riksdagen så jag hoppas verkligen att de större partierna tar sitt ansvar och försöker motarbeta detta under kommande valkampanj, annars kan man lika gärna lägga ner alltsammans.

Jag precis lämnat återbud till både dagens och onsdagens träning, vilket också är de sista inför sommaren så nu blir det ingen träningsgrupp på ett tag. Det känns bra. Jag behöver hitta motivation till att faktiskt sätta press på mig själv och det hittar jag nog bäst genom att tvinga mig själv att lägga mig på träningsmattan i vardagsrummet, åtminstone hoppas jag det.

Nu ska jag snart platta mitt hår och åka till praktiken. Eftersom att jag inte var där i fredags vet jag redan på förhand att jag kommer ha galet mycket att göra idag. Jag fattar i och för sig inte varför Annika sparar massa arbete till mig när hon får betalt för att göra det själv, men det är väl inte meningen att jag ska förstå det. Varför i helvete är midsommar ingen röd dag för btw?!

"Tonårs Jesus
Mina tårar har målat om hela stan
och mitt hjärta är en trottoar
Jag har varit ett nöjesfält och kyrkogård
jag har väntat i tvåtusen år
Då kom han från himlen en atombombsdag
och han red en elektrisk vit svan

Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer
Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer

Han föddes ur smärta en vinterkväll
och hans hjärta är ett hotell
Han öppnade portar ingen trodde fanns
han är både en kvinna och man
Han har tagit min oskuld för en provrörsson
han är skyldig till oväpnat rån

Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer
Tonårsjesus du kommer väl kommer väl kommer

Kommer kommer
kommer til mej kommer till mej
Kommer kommer
kommer til mej kommer till mej

Gatorna har aldrig varit så långa
så fulla med skitig snö
Mitt spegelliv är en gudarnas plåga
Nu klär jag granen i aska och glöd"

Jag orkar inte riktigt skriva något längre eller utförligt ikväll men begravningen var sådär ledsam så som jag tror att alla begravningar tillägnat någon som var älskad alltid brukar vara.

Idag fick jag beröm av en brevbärare på praktiken vars fastighetspärm jag skrev om igår. Det kändes lite roligt, speciellt med tanke på att jag tidigare fått höra att på den arbetsplatsen får man berömma sig själv för det är ingen annan som gör det. Utöver det så var det samma gamla vanliga arbetsuppgifter som gjordes under dagen. Rutin är bra men förbannat enformigt.

Här hemma har det städats och fixats, Mini är btw förbannat kreativ och händig när hon vill haha. Om ett litet tag kommer Emmy och Pablo hit, Pablo ska fixa trerätters vilket är lyx! Det ska bli supertrevligt. I övrigt tog jag igen alla bortblåsta tårar från igår idag istället, men det är okej. För är det där så behövs det väl också. Man måste ha tålamod med sig själv, ja absolut.

Nääe nu ska jag diska upp det sista och ställa in porslinet i skåpen. Sen ska jag nog öppna en öl. Det känns så jävla gött att vara ledig från praktiken, sen kanske inte anledningen är så förbannat pepp men just för stunden så är det bara ledigheten som räknas tss. Trots allt har jag nästan två timmars sovmorgon imorgon, behöver inte gå upp förens halv åtta. Det är lycka det!

Mina praktikpass börjar bli ganska enformiga. Jag gör exakt samma saker varje dag, den enda skillnaden är typ andra gator och namn, resten är alltid de samma. Men men, jag ska inte klaga. Jag hade säkert saknat skiten om jag skulle börja med att bara gå hemma nu igen haha. Annika är väldans nöjd med att jag är så självgående i alla fall och det är ju en bra sak antar jag.

När jag slutat mötte jag upp Mini i angered så gick vi och käkade lunch, sen åkte vi in till stan och strosade i affärer en stund innan vi gick på bio. Vi såg äntligen Män som hatar kvinnor, det hade vi pratat om i en halv evighet nu så det var verkligen på tiden haha. Bra shit. Därefter åkte vi hem och gjorde wook i våran väldigt braiga wook-panna. Eller okej, Mini laga, jag käka haha.

Jag har haft förbannat ont i min vänsterarm hela dagen, det liksom hugger i den. Jag är alldeles för ung för att få en hjärtattack och tänker inte dö heller för den delen. Det kostar mycket pengar att dö. Bara en dödsannons kostar 1800:- och det med mina nuvarande bankkonton skulle min familj behöva gå till soc bara för att kunna begrava mig. Så nej tack till det.

Nej men seriöst det är rätt jobbigt att ha ont i den, jag fattar verkligen inte vad jag har gjort.. Men förhoppningsvis går det över som allt annat. Idag har jag faktiskt inte gråtit än så länge, håller det sig såhär så är det typ första dagen på lite drygt två veckor som det inte sker. Det tar sig? Det är bra att hitta på saker, det är inte bara trevligt det är hälsosamt för själen också.

Jag börjar störa mig mer och mer på att det faktum att jag får slita och göra allas skitjobb för inga pengar alls. Sysselsättning i all ära, men i grund och botten är det fan inte värt det.

Jag vet precis vad den här dagen går ut på, vad som ska göras och inte. Det finns inga avvikande mönster som väntar mig här inte, att leva på rutin är förbannat tråkigt samtidigt som det till en viss del är skönt då man inte vet vad man ska och inte ska känna. Slavgöra på praktiken, förtidsrösta? och träna. Det är helt okej, det kunde ha varit så förbannat mycket värre.