LIVET SOM GUPPYFISK

Minusgraderna
har försvunnit utanför fönstret
och min kropp är usel
på att hantera skiftningarna
Allt går i fel vinklar
och självförtroendet
rasar i samma takt
som värken biter sig fast
Det är klassikt
det är vardagsmat
men jag måste alltid
ner för kanten
innan det är dags
att ta hissen upp igen

Det är natt
Jag har alltid haft
ett väldigt speciellt
förhållande till
dessa timmarna
på dygnet
Nu för tiden
ses vi sällan
men när vi väl
faktiskt gör det
så är det
bitterljuvt

Hemma igen
efter en tröttsam
men ändå soft
dag på praktiken
Mamma, Pappa och Mini
har ringt och
hållt mig sällskap
så timmarna
har gått rätt fort

bajsbaggekärlek
dum spiro spero

Ännu en arbetsvecka
är över för min del
vilket känns sjuuukt skönt
då jag inte känt mig på topp
de senaste dagarna
Min kropp tycker om
att se till att jag inte glömmer
hur livsförakt och
ångest känns

De senaste dagarna

har varit supermysiga verkligen

I lördags lyckades jag

ignorera min huvudvärk

för att äta sushi och

julmysa med kollektivet

Heeelt klart värt det!

-

Jag vaknade med huvudvärk
måste bli bättre på att dricka vatten
annars lär jag nog dö
av uttorkning när jag blir stor
och det vore ju trist

I natt var det nog
nån spänd nerv som
löste upp sig eller
som inte gjorde det
Skör var jag redan
när jag vaknade i alla fall
och sånt är ju inte
det roligaste direkt




Väl hemma har jag
bangat allt vad nu
socialt umgänge innebär
och krupit ner i soffan
med täcke upp till näsan
och försökt förtränga
att min hals är knas
och att jag är sjukt sugen på öl
eller en påse chips
Det har gått ganska bra
nu orkar jag snart
inte vara vaken längre
så det blir sängen
och hoppas på
en bättre morgondag

När jag slutat blev det
lunch och världskulturmuseet
med Miniklümpen
Jag gillar allt som har med
religion och synd att göra
så det var en grym
utställning verkligen
TH är mycket nöjd

ELISABETH OHLSON WALLIN

JERUSALEM

Jag är sjukt sugen på
juliga saker som glögg
vamt&kallt, pepparkakor
och lussebullar.
Dags att julpynta
lägenheten snart kanske?

Jag kan inte fatta
att det redan är december

I natt drömde jag
att jag lyckades bli präst
fast jag inte kunde
någonting som man
antagligen ska kunna
Vaknade och var
pisstrött verkligen!

Idag var första gången
jag inte gjorde mitt bästa
och segade mig igenom praktikdagen
genom att maila med
mina nuvarande kollegor
och även en del gamla
Kanske kanske kanske
ska jag ta mod till mig
att besöka dem nästa vecka
Jag vet inte varför
det skrämmer mig lite
men det gör det iaf

Jag har haft
två riktigt trista dagar
på praktiken
Inga grunduppgifter
har varit korrekt
vilket har gjort det
svårt för mig
att göra mitt jobb
Eller allt har tagit
dubbelt så lång tid
och det är sjukt trist

den här dagen har varit en enda stor plåga

Jag hoppas att morgondagen blir bättre
annars blir praktikdagen väldigt svår att ta sig igenom

//Guppyfisk

En bra helg börjar med en liter öl
vart fan är folket? vad är festen?

Du har så jävla fel

men en sak hade du rätt i

Vissa människor

vill man inte komma nära

för då blir man bara

så förbannat besviken

Jag trodde faktiskt

att du om någon

som alltid har något

att säga om exakt allt

skulle våga ta en

diskussion med mig

Du är för fan pinsam...

och jag hatar att du kommer åt mig

-

Har jag sagt att jag har världens bästa tjej?
Så är det i alla fall, jättemycket så.

Heeelt fel dag att vakna vid halv fyra och inte kunna somna om, men det är ju bara att bita ihop och köra på. Det är tur att det finns kaffe och Burn, utan sådana saker klarar en TH inte tidiga morgonar. Men det blir nog jättebra, alltsammans. Jag tänkte låta bli att vara allt för nervös eller skaffa mig någon förutfattad mening om det hela, det blir så mycket enklare då. Ta allt som det kommer.. I övrigt har jag en stukad tå och är sjukligt röksugen till och från.

//Guppyfisk

Om man skulle ta tag i disken kanske?

-

Bara så du vet.

Det är inte mitt fel att vi kom åt varandra..

Jaha, då har man skaffat sig en ny praktikplats. Jag är inte speciellt förvånad, jag hade förväntat att jag skulle göra ett strålande jobb med framställa mig tillräckligt motiverad och bra för att de skulle fatta tycke för mig. Sådana möten är rena egokicken för ett självkärt Lejon som mig. Jag fick till och med höra att det lyser/strålar om mig, jag visste inte ens att mitt i största allmänhet skeptiska själ kunde uttycka sig så haha. Jag är lite imponerad..

I mitten av månaden ska jag dit på introduktion och därefter kör det ingång.Det bästa med att ta sådana "skitjobb" och praktikplatser som man redan innan vet inte kommer leda någon vart, är att eftersom arbetsplatsen själva vet att det är så, kompenserar dem det med väldigt mycket flexibilitet Jag får precis som tidigare bestämma själv över mitt schema och fick även förklarat för mig att om jag inte orkar komma en dag så behöver jag heller inte göra det.

Nu har jag för hög arbetsmoral för att kunna utnyttja det, men det är fint att veta att möjligheten finns. Speciellt då jag vet att vintern har en tendens att få mig att krypa på knä av smärta till och från, då är sådana kryphål guld värt. Dessutom kan jag eventuellt få ett eget kontor, vilket hade varit gött. I värsta fall får jag dela arbetsrum med med han är IT-ansvarig, men då har jag ju möjlighet att lära mig en hel del och det kan bli bra.

//Guppyfisk

Vissa dagar går helt enkelt inte att rätta till hur mycket man än försöker..
Jag köpte i alla fall en ny dammsugare och ett limegrönt lakan idag :)

Imorgon har jag praktikmöte
Jag är rätt nollställd
Det får gå som det går
Antingen ogillar de mig skarpt
eller så får jag hoppas på att
de kommande månaderna
går väldigt fort...


Så är det med den saken

//Guppyfisk

Idag är den vardagliga innebörden av CP-ordet ganska luddig. Men att det är en form av förstärkningsord som används efter behov och humör kan man hålla med om. Att vara "Helt CP" är ingen bra grej, men att vara "CP-lycklig" är väldigt bra. För när man använder ordet CP-lycklig, så tänker man inte, på vad jag har förstått, att man skulle vara en lycklig spastisk människa vid det tillfället (Rolig tanke). Nej, CP i det sammanhanget är positivt.

Personligen gillar jag ordet "CP-lat" som en kille vid namn Jonas har myntat. Det betyder inte som i "vardaglig svenska" att man är väldigt lat. Nej att vara CP-lat betyder att man som CP-skadad väljer att ta den "enkla vägen" istället för att testa och ta reda om man klarar någonting. Man ger helt enkelt upp innan man ens har börjat. Det är ett riktigt bra ord för att beskriva ett ständigt återkommande dilemma jag som CP-skadad råkar ut för.

Jag gillar även att använda CP i "vardaglig" bemärkelse. Jag brukar dock försöka uttala det som "CEPE" istället, för att försöka vara någorlunda korrekt. Problemet med det är ju att det låter precis likadant när man uttalar det och dessutom blir det sällan bemött på det sätt jag vill. Ibland sitter jag hemma och blir förbannad på mig själv och skriker "Jag är så jävla Cepee!" och min tjej svarar "Jag vet". Då får jag förklara att ja, men nej inte så, nu.


Krångligt sånt där alltså!
Det blir liksom aldrig helt rätt... ;)
I övrigt finns inte begreppet CP i bloggers ordbok.
Blogger borde uppgradera sig lite.


//Guppyfisk

Min dator håller på att gå sönder. Jag vill hälsa på vännerna i Stockholm. Mitt xbox har fuckat upp sig. Mitt bostadstillägg är äntligen färdigbehandlat. Jag har fått avslag för träning på Move & Walk nästa år. Jag gilar hösten. Nästa vecka ska jag ha möte på min nya praktikplats. Dammsugaren har gått sönder. Imorgon ska jag träffa Lisa. Jag riskerar att bli utförsäkrad i höst. Glass är gott. Jesus älskar fan inte alla barnen. Jag borde duscha nu.

...nyp mig?

..Ja just precis.

Under valet till Europaparlamentet i fjol var det flera kommuner som anmäldes för att inte ha handikappsanpassade vallokaler. Antingen så var det trappor och saknades hiss in till vallokalen eller så var valbåsen för högt uppsatta. Många människor som hade kommit för att rösta på valdagen kunde därför inte använda sig av sin rösträtt.

DO varnar nu för att det kan dyka upp samma problem även i år. Vilket inte hade varit speciellt förvånande då det rapporterats att flertalet valstugor ute i landet inte heller är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Vi har 600 000 rörelsehindrade i Sverige.. Nu är det såklart inte alla av dem som är röstberättigade eller som har ett så pass påtagligt rörelsehinder att de begränsas av den otillgängligheten. Men det handlar ju trots allt om en hel del människor ändå, som faktiskt vill kunna delta och ha möjligheten att gå till vallokalerna och rösta på valdagen. Men som inte kan och det BORDE INTE vara på det här sättet. Det BORDE vara bättre.

Idag fyller Jesper 6 år!
Min lilla guldpojke börjar bli stor
och förhoppningsvis
får jag se honom växa upp
och bli ännu större
Tyvärr ses vi inte idag
för firandet äger rum
på självaste valdagen istället
men det duger det med

-

Jag vaknade med magont
så det första jag gjorde
var att svälja värktabletter
och placera min vetepåse på magen
Jag tror det här blir
en förbannat jävla seg dag
men förhoppningsvis
avlider jag inte på vägen

-

Nu lyssnar jag på Säkert!
3 års väntan på nytt album
verkar ha varit värt det
Låtarna växer för
varje gång man lyssnar
precis som föregående album
Det är magnifikt..

-

Jag fick för mig
att jag skulle testa
hur skev vinkel
jag kunde få
mina fötter att stå i
utan att tappa balansen
Nu är min högerfot
hyfsat öm och
det känns ju
rätt onödigt

//Guppyfisk

Ikväll tog jag små steg för världen, men stora steg för mig.

-

Med rätt människor
är jag jävligt enkel, spontan
och allmänt bra
Jag är helt övertygad om
att hon är rätt typ av
människa för mig

Nu bär det iväg in till stan!

Det är tydligen inte bara jag som alltid fått höra av min omgivning att jag är förbannat konstig. Det gäller tydligen min mamma, storasyster och nu lillasyster också. Det måste vara ett familjedrag helt enkelt. Och man lär sig att leva med det och man lär sig att förstå charmen i det också för den delen. Men jag hade ärligt talat hoppats på att min lillasyster skulle slippa det. För jag vet hur jävla jobbigt det är att få höra sånt där i den åldern.


Det gör en ganska vilsen.


Det räcker liksom inte med att säga att ja, det är ett familjedrag och när du är sådär 18, 19 år kommer du förstå att det inte är så dåligt. Nån dag kommer någon att formulera sig rätt och säga att det är just din konstighet som gör dig till dig, och att du är underbar precis som du är. Det går inte inte att säga att ja, det kommer vara ett par riktiga skitår men stå ut, för om sådär 7 år blir det bättre. I den åldern finns det inget om 7 år.


Det enda som räknas är det som är nu.


Jag vill så gärna kunna rädda dig från din vilsenhet och dina tvivel. Jag vill kunna hjälpa dig att stå på dig så att du vågar ge människor chansen att lära känna dig. För när dom väl gjort det, så kommer dom inte vilja släppa taget om dig. Du förstår, det är så förbannat mycket bättre att kunna överraska människor, än att passa in direkt. Det är just det som gör sådana som dig och mig så jävla bra. Men jag tänker inte låta dig bli som mig..


Jag tänker låta dig bli ännu bättre.


Btw. Det är helt okej om skulle känna att du inte har lust vara den av oss syskon som gör "allt rätt" från början och gifta dig med en man innan ni skaffar barn. Du kan skaffa två pojkvänner och kanske en flickvän också om du vill. Eller ingen alls. Det är också okej. ;)

Nicka, le och var jävligt tacksam.

..Ändå är det så obegripligt svårt

Idag ska jag följa med mormor till Sahlgrenska för att se till att hon kommer till doktorn, tar prover, eventuellt får blodtransfusion samt hämtar ut sina peruker och mediciner inför sin behandling på fredag. Hon har blivit så pass skakig igen att hon inte vågar vara ute och gå runt själv, så förhoppningsvis kan min närvaro ge henne någon form av säkerhet, lite iaf.

I övrigt förstår jag inte logiken med att svårt sjuka människors mediciner endast ska gå att hämta ut vid Sahlgrenskas apotek?! Alla bor inte i närheten och måste åka en bit för att få vård som de måste ha, för att klara av symptomen av sin sjukdom. Som om de inte har det jobbigt nog ändå. Så sjukt jävla onödigt när man borde kunna hämta det vart som helst..!

Nu är det dags för frukost och koffein. Jag avskyr att äta frukost tidigt på morgonen. Eller jag ogillar alltid att äta frukost men tidiga morgnar är alltid värst haha. Förhoppningsvis lyckas jag blåsa håret utan att väcka Miniklümpen också, hon blir så oglad på mig då. Hmm jag hoppas verkligen att jag kommer börja senare än henne när jag väl börjar jobba.

Det är enklast då. Ja menar, jag är trots allt halvdöv och kan sova mig igenom det mesta.


//Guppyfisk

Jag vakna till liv först efter att ha snoozat i en timma och klev upp då mamma ringde för att upplysa mig om vilka läkarbesök jag måste göra, vilka remisser jag måste ha och eventuella fonder jag måste söka för att ha chans på att få träna på move and walk nästa år. Nånstans där sket det sig att inte snusa idag, big time! Det finns bättre sätt att vakna till på, utan tvekan.

Nu hade jag flyt och lyckades få en tid till läkaren på hab redan nästa vecka. På så sätt slipper jag gå till vårdcentralen, vilket underlättar. Senaste gången jag var där i ett sådant ärende fick jag stå och skrika mig till ett läkarintyg och när jag väl fick det, så skulle de ha extra betalt eftersom de ansåg att det inte ligger på deras bord då de är specialiserade på CP-skador.

Man kan alltså skriva läkarintyg och sjukskriva en tidigare helt frisk person som fått ont i ryggen och måste vara ledig från jobbet några veckor, men om personen har en CP-skada så är det tydligen en helt annan grej.. Det är ju fullkomligt logiskt att funktionshindrade ska behöva gå och jobba ifall de råkar bli dåliga under sommaren när det inte finns några hab läkare, absolut.

Jaja, världen är sjuk. Hur som helst så har jag tydligen en plats på Move and Walk under mars nästa år om jag nu lyckas få min träningsavgift beviljad. Det är skönt att ha ett datum på det hela. Det ger mig tid att bygga upp mitt positiva tänkande, övertyga ams om att ge mig ett avbrott från deras krav igen och på något sätt hinna med en praktik nån gång innan det.

Det löööser sig.

"vill floden fram
så vill floden fram"

Det är ingen idé att att springa efter sånt man aldrig kommer att kunna jaga ifatt. Ändå kan jag inte riktigt låta bli det där Tänk om, bara tänk om. Jag vet inte. Jag vet inte alls. Det är svårt att bli kvitt saker när det väl har planterats ett frö som fått växa till sig lite. Det är svårt att hitta rötterna, att dra ut sladden och liksom börja på en ny sida. En blank sådan.

Man har i alla fall hittat en eventuell praktik som de tycker att jag ska ta. Den kommer inte leda till någon anställning, jag får inte mer ersättning och arbetsuppgifterna skiljer sig inte speciellt mycket från de jag hade under min senaste praktikperiod. Alltså skulle jag inte lära mig något nytt, vilket är mitt enda krav om jag nu måste ut på en praktik igen.

Däremot skulle det ju kunna ge mig en inblick i ett till synes hyfsat roligt företag, något som faktiskt inte är posten på mitt CV, referenser och en sysselsättning några månader framöver. Jag är inte helt omöjligt, jag skulle absolut kunna tänka mig ett möte för att ta reda på mer exakt vad jag ska utföra när jag är där i så fall. Och känns det ok, så absolut.

Problemet är att om jag tackar ja till ett informationsmöte, då har jag ingen möjlighet att säga nej ifall jag inte skulle tycka att det kändes rätt. För då blir min jobbcoach arg och känner sig utskämd eftersom hon redan haft med någon annan dit som tackat nej. Tackar man ja till en praktik som inte leder nånstans, utan att ens ha besökt stället?

Det är frågan det..

Idag har jag haft planeringsmöte med mitt habiliteringsteam, det var ett bra möte. De vill avsluta akupunkturen och pusha ekonomiansvarige på att jag ska få ha TENS-utrustning hemma. På så sätt skulle kunna behandla mig själv istället springa dit flera gånger i veckan, vilket enligt min sjukgymnast skulle öka min självständighet De ska också kolla upp möjligheterna till att jag skulle kunna få en bettskena som hjälpmedel.

Utöver det ska min sjukgymnast fortsätta med träningen och min kurator ska ringa mig om en månad och kolla så att ams inte har lämnat mig till mitt hemmasittande öde. Hon ägnade lite väl mycket tid åt just ams-delen och vad jag gör om dagarna, så det mest jobbigt tillslut. Men det är absolut fint att de bryr sig och erbjuder sig att ta mina fighter. Tyvärr behöver jag nog mer hjälp att kunna göra det själv, än att någon gör det åt mig.

Har jag sagt att jag tycker om min sjukgymnast? Inte på grund av de där grejerna, inte alls. Utan att för att hon ser mig. För att hon ser precis när jag tvekar, fast jag gör mitt bästa för att låtsas som motsatsen. Pushar mig precis sådär långt ut i kanten för att jag ska ändra riktning utan att slå bakut. Men framöverallt för att hon inte slutar tro på mig och faktiskt lyckas få mig att känna att det är så. Det är lite högstadiekänsla över det hela, minst sagt.

Just nu känner jag mig som en jävla trasa. Men har bestämt mig för att vara arg på min mensvärk istället för att krypa ihop till en boll. Det fungerar faktiskt, ibland. Ett väldigt stort IBLAND. Ska nog vinmarinera bort alla eventuella droppar i ögonen också. Det är inte värt det, någonstans. Jag gillar faktiskt livet, jag har bara lite svårt att se vad fan jag har här att göra ibland haha. Inte för att jag ogillar mig själv heller, jag ser bara inte sambandet.

//Guppyfisk

"jag är bra på att vara själv
men jag är usel på att vara ensam"

Att träffa en jobbcoach är precis som att träffa en psykolog förutom att man fokuserar på att man är jävligt mycket bättre och mer problemfri än vad man är. Man ställs inför samma typ av frågeställningar, vad, varför och vad kan du göra åt det. Jag är omedvetet bra på att få människor att uppfatta mig som en positiv, glad och social varelse med förbannat höga ambitioner. Det är inga problem överhuvudtaget så jag får ut en hel del av de där samtalen, trots allt.

Nu verkade min coach tycka att jag var lite väl naiv och hade något för höga tankar om mig själv när jag sa att jag kommer att överbevisa de som har förutfattade meningar om mig en dag. Men ändå. Det är inte riktigt okej att man säger så. Det är inte socialt accepterat att ha den typen av självförtroende. Andra får gärna säga sådana saker till en, men man får absolut inte hålla med eller ibland ens låtsas och att man tror att det är möjligt. Det är inte meningen att man ska fylla den funktionen själv.

Men ja, det finns en viss charm med att sakta men säkert bygga upp en viss vision om hur ens liv ska se ut. För om jag bara hade kunnat tillämpa de egenskaperna och visionerna i mitt privatliv också, om jag bara hade ett uns av den drivkraft och målvetenhet som jag vet att jag skulle ha på arbetsmarknaden, då hade allt sätt väldigt annorlunda ut. En gång i tiden hade jag det, men inte längre. Jag hade nog gillat mig själv och folk hade kanske till och med hade gillat mig.

-

Läste ni artikeln i GP
om de två som var
alldeles för handikappade
för att få äta lunch
på en resturang i Jönköping
trots att de hade med
sina assistenter?

Man måste ju kunna
röra sig lite själv
för att kunna äta bland folk
Varför framgår inte
men det är ju helt logiskt
Det måste vara stötande
på något sätt

SÅNT GILLAR VI!

För det måste innebära
att man kan börja kräva
att tjocka håriga män
inte ska få vistas i badhusen
eller i något samanhang
där de får för sig att
gå i bar överkropp
Vissa tycker att det är stötande

Det måste innebära
att man i varje situation
måste anpassa sig
till normen och det som
anses vara stötande
och det är ju allt
som är lite annorlunda
Det säger sig själv


Jag förstår inte varför vissa människor är så rädda
när det inte finns något att vara rädd för.

Jag sprang på min handläggare när jag var och lämnade in min närvarorapport på ams igår. Han ägnade de första fem minuterna åt att dela med sig av sin förvåning över att jag enligt honom gick snabbt, såg spänstig och pigg ut och hade träningsoverall. Han var mäkta fascinerad. Jag är verkligen inte känd för att se pigg ut, men jag förstår inte hur man kan blanda ihop en träningsoverall med en addidasjacka och baggy jeans? Enligt mig är det en viss skillnad, lite lätt sådär.

Men ja, det är fint att jag kan förvåna människor och spränga sönder en del av deras fördomar som de så vackert avslöjar utan att förstå det själva. Det är så otroligt skönt att komma till människor som är utbildade för att hjälpa en. Människor som inte ser ner på en och får en att känna att man är precis som alla andra. Under mina år på ams och under min praktik har jag verkligen utvecklats och fått ett helt annat självförtroende. Det är guld värt, verkligen. Jag så tacksam.

-



För 3 år sedan hade jag hellre slagit mig sönder och samman än att be om hjälp och skällde på dom som ens försökte göra det ändå. När jag hamnar i sådana situationer idag försöker jag inte ens och ska jag göra det, då jävlar för den människa som inte finns där och hjälper mig. Jag blir arg för att människor inte fattar att jag är CP och inte klarar någonting. Och dom blir arga och tröttnar på mig för att jag inte längre är den jag brukade vara.

Jag undrar varför, jag förstår inte vart det kommer ifrån..

• ..När en rådgivare i en av Sveriges största tidningar ger en man som blir grovt misshandlad av sin fru, rådet att ta sin fru i handen och säga ”Nu är det nog”. Hade det varit en kvinna i samma situation hade hon med all säkerhet fått rådet om att göra en anmälan hos polisen och lämna mannen för gott. Rätta mig om jag har fel..

• ..När Sverigedemokraterna värvar invandrarröster med sin inställning emot könsneutralt äktenskap. Detta samtidigt som Jimmie Åkesson så sent som förra veckan protesterade hej vilt då han inte var välkommen under Prides partidebatt. Då SD enligt honom själv, är ett alternativ för hbt-personer eftersom de strävar efter att assimilera de invandrare som kommer till landet.

Motsägelsefullt, javisst.

Nu vill SD såklart minska invandringen av just muslimer men om de får igenom det så kan de tänka sig "en ganska stor kristen invandring". För ja, det finns människor som definierar sig som "kristna muslimer". Slutsatsen man kan dra av det är SD än en gång hävdar att de inte har något emot invandrare, de har tydligen bara emot invandrare som tror på Allah.

Det är ju mycket bättre...

Eller kanske inte?!

Om SD kommer in i rikstagen och får sin vågmästarroll i höst, kommer det inom in sin tid stå klart vad SD egentligen står för. Det är inget annat än tragiskt att människor kan hata mitt sätt att leva, att älska, så pass mycket att man väljer att sympatisera med ett parti som egentligen hatar dem minst lika mycket som de hatar mig. Det är så tragiskt att det knappt några ord för det.

För när människors hat rent av blir självdestruktivt, det är då det har gått för långt. På riktigt! Det är då jag verkligen börjar tro på jordens undergång inom en snar framtid..

Man hinner med mycket
under 36 timmar:

Åka bil upp till Stockholm
Äta middag i gamla stan
Dricka öl på mysig krog
Sova i fyra timmar
Äta frukost i gamla stan
Gå en jävla massa
Kika på Prideparaden
Träffa Joel och Peo
Åka tunnelbana kors och tvärs
Vilja slå ihjäl varandra
Gå en jävla massa mer
Träffa Kim och co
Äta kinamat
och åka hem igen

Väl spenderad tid, ja.

-

Jag har hittat en utbildning
jag kan tänka mig att genomlida
Eller kanske 4.

En av dom är hyfsat lik
utbildningen i Umeå och Linköping
men här i Göteborg

Inte fullt lika bra men
åtminstone i närheten av
och det duger väl

Synd att jag verkligen inte
är gjord för att studera
I can't do it!

Och även om jag kunde
skulle försäkringskassan
satt stopp för det ändå

Åtminstone så länge
jag vill ha papper på hur
jävla cp jag är

och tak över huvudet
För det är alltid antingen eller
och ingenting annat

Efter ett par dagars kaosartat velande
bär det nu av mot Stockholm om en halvtimma.
Det blir en relativt kort visit då vi åker hem
redan imorgon kväll men det räcker nog bra

Det var lite lätt märkligt
att prata med någon för första gången
som hade solbrillor på sig
för att inte få (fler) rynkor
när hon kisade för solen

Jag kände mig allmänt
utkikad och hade problem med
att läsa av hennes vibbar
Munn och kroppsspråk i all ära
men ögonen säger mest
vid ett första möte

Nåväl mötet var väl ok
Sen om det ger mig något eller ej
får tiden utvisa tror jag
för vi ska ses en gång i veckan
under ett par veckor nu
så jag vänjer mig nog

-

Var på stan med Mini
ett par timmar igår också
Vi fyndade lite på rean
och hade allmänt mys
Kom såklart hem med ett gäng
nya filmer också
JAG ÄLSKAR FILM
lite för mycket

//Guppyfisk

Jag sätter tusen spänn på att jag
kommer ha slagit sönder mina byxor
inom en väldigt snar framtid
Jag är för cepe för byxor som
inte är trasiga från första början

Snart ska jag åka och träffa en jobbcoach
Jag är för cepe för att börja plugga
och jag är för cepe för att
lyckas hitta mig ett jobb
Min motivation är på topp!

Det verkar som om det kan bli
Stockholm i helgen ändå
Min redan söndertrasade rygg
kommer att hata mig
för att jag ens tänker försöka
orka mig igenom det där

Jag är för cepe för det egentligen
Jag är för cepe för allt


-

Och det är liksom, okej.

Det finns så mycket annat roligt att göra.
Könsstympa sig själv
med trimmern till exempel
Sjukt roligt alltså.

Eller klantigt.
Men underhålande.

Det känns lite som att
simma runt i en igenbommad tunnel

-

Nu sitter jag här hemma
och försöker peppa mig själv
inför mitt coachningsmöte imorgon
..Så sjukt jävla meningslöst

Nu har man kört hem
och handlat åt mormo.
Vi stannade kvar och
fikade en stund också
Det var supermysigt
att få spendera lite
kvalitetstid med henne
Fina fina fina mormor <3
Jag har inte varit där hemma
sen Kalle fortfarande
fanns med oss så ja
det var sjukt märkligt
att han inte var där

Man satt liksom
bara och väntade på
att han skulle komma hem
och skratta med oss
Jag hoppas att jag aldrig
glömmer av hans röst
Ska minnas den
så länge jag bara kan
Han är saknad

Nu är vi hemma och
är sjukt jävla trötta
så ikväll blir det hämtmat
och L-word tror jag
Ibland får man skippa
det där med att vara nyttiga
och duktiga alltså

//Guppyfisk

Igår var det P!nk
och jag är nöjd med konserten
så förstår inte vad
tidningarna klagar över
Mötte upp mamma
och lillasyster där inne
sen stod vi med dom
under hela kvällen
Vilket passade mig bra
för då hade jag både
mamma och Mini
som såg till att jag
inte blev nertrampad
Jag är för cp för
konserter nuförtiden
egentligen men äh

När det var slut
blev det att åka hem
och vända igen
för att hämta mitt id
som jag dumt nog lämnat hemma
Sen blev det att träffa på
en massa folk och ta en öl
på Saga bar samt lite
omotiverad dans från min sida
Det är sjukt fascinerande
att till och med
tjejerna med långt hår
såg likadana ut!
Jag är imponerad

Det blev väl inte
speciellt mycket sömn
i natt heller tyvärr
Så nu sitter jag och
pimplar Burn så att jag
orkar med dagen
Snart ska vi hämta upp
min lilla mormor
och köra henne hem
till sin lägenhet
Vi får nog stanna
och handla mat på vägen
så att hon kan äta
de gånger hon orkar det
Det blir nog fint

-

Igår var jag på stan
med farsgubben min
i fem timmar lite drygt
Det är ovanligt lång tid
för att vara oss två
Men det var helt okej
Jag köpte mig en ny
Adidas tröja och lät pappa
köpa mig ett BB-bälte
i förtidig födelsedagspresent
så nu slipper jag dra upp
byxorna hela tiden

-

När Mini kommer hem
blir det att sova middag
och därefter ska vi
raka mina sidor i hopp om
att kunna förbättra
min urjävliga frilla lite
Jag hatar när ens frisör
inte har tid med en
när man behöver det
Men men det är bara
att försöka stå ut

Ikväll blir det P!nk
Det ska bli pepp som fan!

Frukost, kaffe och keyboard.

Det är bra grejer det.