LIVET SOM GUPPYFISK

//Guppyfisk

Jag ligger sådär
tre timmar efter
mitt dagsschema
Hur fan gick det till?
Skulle egentligen
varit i Angered och
typ på väg hem nu
Men nej nej
jag sitter fortfarande här
och är inte ens klar
för att åka än

Ska förbi
två pälsbollar
till chinchillor och
ett gäng fiskar
i Hammarkullen
som jag lovat att försöka
hålla vid liv
under veckan
Sjukt söta bollar
är vad de är!

Efter lunch
blir AMS i Angered
och lämna
närvarorapport
så att jag får
ersättning
Det har jag inte
fått på 4 månader
så jag hoppas
att det inte blir
något krångel
denna gången
också.....

I eftermiddag
blir det nog att
hjälpa till med att
få ihop en ny låtlista
till Minis spelning
nu på fredag
Hon har tydligen
fått 10 min
mindre speltid
så det blir
att kapa låtar

Det är lite synd
för hon hade lyckats
få ihop det riktigt bra
men huvudsaken
är egentligen
att hon hinner spela
sina egna låtar
Tycker jag själv iaf
men vi får väl se
hur det blir
Bra kommer det
bli i vilket fall som helst

//Guppyfisk

And I've always lived like this
Keeping a comfortable, distance
And up until now
I had sworn to myself that I'm
Content with loneliness

Because none of it was ever worth the risk

Well, You, are, the only exception
You, are, the only exception
You, are, the only exception
You, are, the only exception

Jag hade en mysig
eftermiddag med familjen igår
Syster vart nöjd med
att ha blivit rik och
kan shoppa kläder på söndag
Farfar och farmor
hade två lotter postkod
så farfar ska ta emot
20000:- på söndag
Det är dom verkligen värda!
Syster stor var mest
trött efter ha
suttit uppe sent
med hennes sista uppgift
innan examen
Mamma var också trött
efter den gångna veckan
Mini spelade gurra
och Micke var
lika hyper som alltid
Allt var som
det ska vara haha

Idag fick Mini
frukost på sängen
och senare idag ska vi nog
iväg och storhandla
Vi har ingen mat hemma!
Igårkväll hyrde vi
en massa filmer och
såg "Låt den rätta komma in"
innan vi gick och la oss
Väldigt annorlunda
för att vara en svensk film
Intressant liksom


//Guppyfisk

Jag har suttit
och lyssnat på ljudet
av en finfin upptagenton
sen halv nio i morse
Det är fan inte lätt att
komma i kontakt med
sjukvården!

Komiskt nog lyckades
jag komma fram
en minut innan
telefontiden var över
så nu är alla
besök inbokade
Nu är det bara
att vänta

-

Idag fyller min
syster 12 år!
I eftermiddag blir det
middag hos mamma
med resten av lilla familjen
Det ska bli mysigt!

Farfar ringde förut
och berättade att farmor
mådde bra efter operationen
Hon hade inte ont utan
var mest hungrig
Dessutom hade farfar
vunnit på postkodlotteriet
Uppfatta inte om de va
1000 kr eller 10 000
men bara grejen i sig
är ju väldigt kul

//Guppyfisk

Jag var helt slutkörd
när det väl var dags att
stappla in på Sticky igår
Men när banden väl
befann sig på scen
glömde jag genast av
mitt gäspande och
hade en riktigt värd kväll
Strandvägen gjorde
en riktigt grym konsert
som var över alla
mina förväntningar
Riktigt nöjd!

I morse var jag på besök
i min gamla skola
Jesper skulle skolas in
på förskolan och
syrran skulle på
en viktig arbetsintervju
så det blev att
underhålla Anton
medans Jesper var borta
med sin nya klass
Vi hade en väldigt
mysig stund då vi
tränade alfabetet
Lillkillen är
smart för att vara
så liten alltså

Väl hemma hos syrran
spelade vi tv-spel och
ritade med glitterklister
Stannade kvar på middag
och var hemma
först vid femtiden
Sedan dess har jag mest
legat i soffan och
lyssnat på Mini som
har plinkat på Gurran
Kollat lite tv
och varit allmänt lat


Nu jävlar blir det sängen
och förhoppningsvis många timmars välbehövlig sömn!

Vi fick inga besked
om Mormors hälsa igår
När vi kom dit låg hon på uppvaket
så vi fick bara säga hej
i en minut eller sådär
Därefter åkte vi och hälsade på
Thomas som bor i närheten
Sist jag träffade honom
satt han i rullstol
och kunde inte röra
ena armen och benet
Nu gick han runt som ingenting
och hade dessutom
lärt sig några nya ord
Det var något av det
finaste jag vart med om
på väldigt länge <3


I morse var jag med mamma
och hälsade på mormor
som var förvånansvärt pigg
trots att hon varit med om
en stor operation och
inte hade sovit i natt
Vid tio tiden kom
läkaren och berättade
att operationen
hade gått bra och
att de lyckats få bort
de mesta av tumörerna
Om några veckor
blir det ceillgifter
och hon har väl
vad jag förstått
80% chans att bli frisk
Det är bra!

-

Först och främst: Det finns ingenting som gör en gladare en grå och trist vardagsmorgon än att hitta en lapp på hallgolvet som meddelar att vi kommer byta fastighetsägare nästa månad. Det har man väntat på sedan man flyttade in! Har jag kopplat det rätt så är det dessutom samma person som såg till att jag hade första tjing på lägenheten från första början och det känns ju lovande.

Det är en fördel att känna att man kan ringa om sådant som faktiskt är fel i lägenheten, utan att vara orolig för att bli grovt deprimerad för resten av dagen.
Inom sin tid ska jag allt försöka få till att ändra hyreskontraktet så att det blir möjligt att skaffa ett husdjur. Med tanke på att flera i huset har faktiskt husdjur, behövs det väldigt starka och specifika argument för att inte häva det förbudet i mitt kontrakt.

-

Igår var jag hemma hos André och Cajsa. Nja okej, Svans åkte till jobbet ganska snart efter att jag kom dit och kom hem strax innan jag skulle åka hem, vilket var lite synd men annars så. Cajsa och jag roade oss med att tjöta om allt och ingenting, kollla tv och sen fick jag god mat också. Det är aldrig fel. Jag är massa glad för att hon kommit till stan, det vidgar min umgängeskrets lite haha. Dessutom trivs jag bra i hennes sällskap. Jag samlar guldkorn

I eftermiddag skulle jag egentligen iväg på akupunktur, men det avbokades då mamma ringde och ville ha sällskap under dagen. Mormor opererades tidigt i morse så vi ska träffa träffa läkaren i eftermiddag. Förhoppningsvis har de hunnit få fram några resultat. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. Inte för att det är enklare i slutändan egentligen, men på något sätt finns det ingenting annat man kan göra i såna här situationer.

Helt plötsligt blev min vecka ganska så fullbokad. Lillasyster fyller år på fredag så det blir middag och lite allmänt mys där. Sen så ringde Syster stor i morse och var i akut behov av barnvakt på torsdag morgon. Egentligen passar det inte överhuvudtaget. Jag ska på spelning imorgonkväll och kommer med all säkerhet vara hemma ganska sent och ja, jag hade inte tänkt att dricka något ändå men, jag behöver min sömn haha.

Men å andra sidan brukade jag klara av att åka till praktik-posten och jobba under värre omständigheter än sådär, så det får gå. Det är svårt att tacka nej till att få spela tv-spel och få stryk av mina systersöner haha =) Någon nytta måste jag ju göra med mitt liv när jag ändå är här. Man vet faktiskt aldrig hur länge man är det. Livet är så jävla skört och så länge jag inte fått någon undersökning, eller ens en tid för det, tar jag ingenting för givet.

//Guppyfisk

Hade Kalle varit här nu
hade han sagt åt mig
att torka tårarna
och vara glad över att
gubben äntligen fått vila
Sen hade han säkert
pikat in att jag måste
vara rädd om mig
och ta hand om mamma
Det sa han alltid

Han saknas mig....

Det är 1 år sedan
han gick bort idag och
det har inte gått
en enda dag utan att
jag tänkt på honom
om så bara för en stund
En liten tanke
men han har alltid
funnits med mig
och lär alltid göra

Igår var jag på stan
med Svansen min
Vi satt ute i solskenet
och tjötade en massa
Han är nog den enda jag vet
som kan somna
på en bänk och ja
vart som helst egentligen
Sjukt gulligt!

Väl hemma blev det
middag & mys med Mini
Två kalla öl till doften
av sommarkväll
och lite manisk städning
från min sida
Bra dag helt enkelt

-

Tillslut kommer man
till en punkt
då man helt enkelt
inte orkar ta in mer
Det tar stopp
och det finns inga
ord eller tårar
som är villiga
att träda fram och
ta ut sin rätt
att existera

Herr blodsjukdom's
vita blodkroppar
löper amok och mjälten
har blivit gigantisk
så nu blir det cellgifter
och hjälper inte det
inom tolv dagar
blir det att vänta på
transplantation


Jag tror jag har
nått min punkt nu
Min omgivning
min familj
faller som käglor
runt omkring mig
och jag är apatisk
Jag är slutkörd
och då är jag ändå
den som klarar sig bäst
Jag är okej



Ibland måste man bara vara det

LYSSNA OCH SPRID VIDARE!
Det tar inte lång tid att länka, så kom igen nu!
Är du riktigt kreativ kan du alltid
skriva en liten kommentar.
Gör Mini glad!

Du förstår ju inte
hur jävla ont
det faktiskt gör
att ha dig på avstånd
spela rollen enligt manus
och låtsas
att det är okej

-

Det dåliga med att vara arbetslös är att dagarna flyter ihop och jag har absolut ingen koll på någonting jag gjort om det inte är någon som kan påminna mig om det. Men jag var hur som helst på två riktigt bra föreläsningar i lördags som gav mig en hel del att tänka på. Eller rättare sagt, jag fick en anledning till att börja bry mig om sådant som jag tidigare kanske inte brytt mig så jättemycket om.

Idag hade jag akupunktur för igen, det gick inte speciellt bra. Kunde inte slappa av tillräckligt mycket för att det skulle ha någon verkan, men denna gång fick jag även en nål i varsin sida av nacken och det var ju underhållande om inte annat. Därefter körde jag igenom mitt nya träningsprogram med min sjukgymnast, det kändes verkligen jättebra, så jag är nöjd.

Hon har en väldigt ovanlig förmåga att kunna prata med mig på ett sätt som gör att jag faktiskt tror på henne i slutändan. Hon tar mig på rätt sätt och lyckas utmana mig utan att jag slår bakut. Jag har träffat ett femtiotal personer som försökt säga och göra samma saker, men det är sällan någon som lyckas. Hon påminner väldigt mycket om en person jag kände en gång på så sätt och kanske är det därför det funkar.. *flinar lite*

-

Det här inlägget skulle bli längre men..

Min bryd
skickade två covers
som jag väntat på
länge nu
Två av mina
favoritlåtar
i Ministyle
Det kan inte bli bättre

Har tvingat henne
att spela en av dem
hur många gånger som helst
men ändå, ändå
jag kom av mig helt
så fort jag
börja lyssna


Nu har jag
lyssnat säkert 20 gånger
och lär väl säkert
spela båda två nonstop
under morgondagen
Hon är sinnessjukt bra
den där Mini
Jag dör lite
på ett bra sätt

//Guppyfisken Gurt

Dagens möte gick helt okej, stundtals var det till och med riktigt trevligt. Jag går inte med i projektet förens jag får en praktikplats. Skulle jag få det kan jag när som helst avbryta det hela ifall något bättre dyker upp, vilket var en enorm lättnad! Sen är det väl aldrig bra när nån öppnar ett möte med att säga att chansen att det skulle leda till anställning efteråt inte är speciellt stor. Det tar ju död på hela syftet med mötet så att säga, men å andra sidan blev jag inte särskilt förvånad..

Roligt nog hittade vi en praktikannons som ville ha någon som kunde hjälpa till att se över och förbättra handikappsanpassningen vid Linné. Eftersom jag på senare tid börjat påpeka hur förbannat dåligt anpassad den här staden är, måste jag säga att det kändes som klippt och skuret för mig! Jag hade lätt kunnat tänka mig att fördriva ett halvår på något sådant. Där hade jag onekligen kunnat tillföra någonting och jag hade dessutom kunnat göra det riktigt bra.

Tyvärr var annonsören inte alls lika pepp på den idéen. Hon var nog inte pepp på en praktikant överhuvudtaget så det var väl inte så konstigt. Men när vi frågade varför var den enda kommentaren vi fick "Men det är inte handikappsanpassat här" Det spelade tydligen ingen roll att det inte behövdes i mitt fall heller. Jag blev inte allt för besviken, men jag tycker det är märkligt att man inte tar hjälp av funktionshindrade när det handlar om en sådan anpassning.

Om det är nån som borde veta vad som behövs så är det väl nån som själv är funktionshindrad?

Efter en och en halvtimma kom vi fram till att hon ska kolla upp tre andra praktikplatser för att få till ett eventuellt möte till mig. Under tiden ska jag själv kolla upp något vägledningsföretag, skriva ner vad jag vill arbeta med samt vad jag överhuvudtaget vill få ut av mitt liv. Jag förstår inte riktigt varför folk har sådana otroliga problem med att jag inte har några speciella karriärsdrömmar och ändå är ganska nöjd med mitt liv? Kan jag inte bara få nöja mig? Seriöst? Jag förstår inte problemet.

Jag är inte speciellt stressad över att jag inte vet exakt vad jag vill arbeta med resten av mitt liv, så varför ska andra vara det? Det borde räcka med att man överhuvudtaget vill börja med något tycker man. Jag kommer säkerligen komma på något riktigt bra i slutändan, men just nu vill jag bara börja nånstans så att jag har något att gemföra med. Eller rättare sagt, lite mer erfarenhet så att jag faktiskt kan komma på det det. Det behöver inte vara större eller mer komplicerat än så.

//Guppyfisk

Nu har det gått en månad sen jag hade möte med ams och då de än en gång lovade att skriva in mig på ungdomsgarantin. Jag har pratat med min handläggare flera gånger sedan dess och han har sagt att det är på G. Det har fortfarande inte hänt någonting. Hur lång tid ska det ta att skicka in ett papper egentligen? Vad får handläggare på ams lön för? Seriöst alltså? Det är underligt.

Igår ringde jag dessutom försäkringskassan och frågade vad mitt beslut om bostadstillägg tagit vägen, då jag skickade in alla papper för över en månad sedan, precis som de bad om och gärna vill veta att jag kan betala hyran denna månaden. Det visade att de slarvat bort min ansökan och alla bifogade uppgifter, förutom deklarationen så nu måste jag göra om alltsammans.

Idag ska jag på möte och se om jag kan tänkas platsa i projektet som skulle ge mig ett halvårs praktik framöver. Det är vad det är och jag får helt enkelt bara försöka svälja min besvikelse och göra det bästa av situationen. Vill de ta emot mig så kan det bli riktigt bra i slutändan. Om det här är min chans så måste jag ta den. För det är trots allt bättre att vara på väg än att stå stilla.

//Guppyfisk

Igår kom Mi på besök, det var myspys. Jag kände mig mest allmänt borta men det var okej ändå. Det är skönt med sällskap där man inte behöver använda så mycket censur och samtidigt kunna bli förstådd mellan raderna. Tack för att du finns vännen. Det betyder mycket. Nästa gång du kommer på besök ska vi spela fighterspel och kicka skiten ur varandra! Det ser jag fram emot!

Under eftermiddagen lekte jag lite bergochdalvbana med Klümpen min. Vi är verkligen högt och lågt förtillfället men vi landar ju alltid säkert tillslut så det får gå. Haha, vi är bara allmänt löjliga och det är väl därför vi passar sååå bra ihop antar jag. Framåt kvällen åkte jag hem till Svans och spelade tv-spel med han och hans två kollegor. Har lärt mig att tycka om Curlingspelet!

Jag lyckades dessutom pooka Svans så pass mycket att han kved sig av smärta i nån minut eller två, då vart jag glad. Haha ja asså inte över att han fick ont egentligen, men för att det var längesen jag fick in en bra pook. Min teori om att jag verkligen måste ha en mycket korrekt befogad anledning bakom för att lyckas, verkar stämma utmärkt. Man förolämpar ingen jag bryr mig om! ;D

Mini var snäll och handlade på systemet åt mig innan hon åkte iväg på Gitarrmässa med bror sin. Själv ska jag rädda Cajsa från en ensam och deprimerande lördag, så det blir att åka dit när jag väl orkat fixa middag och göra mig i ordning. Det lär väl bli en och annan öl, lite tv-spel och kanske en film. Soft liksom. Ska dessutom testa några öl jag aldrig druckit förut, så det ska bli väldigt intressant måste jag säga.

Så var man hemma efter att ha fått akupunkturbehandling. Eftersom det var första gången började vi lite lätt med två nålar i axlarna och en i tummen. Det kändes sådär lagom kul att sitta där som ett fån i nån halvtimma, som tur var kom behandlaren in med en radio tillsist och då var det mycket enklare att slappna av.

När vi väl var klara kände jag mig faktiskt ganska så groggy eller kanske mer som en full 16 åring. Min sjukgymnast tyckte att jag såg så pass rosenrödstrött ut att hon lät mig gå hem efter att jag gjort mina tio minuter på armcykeln. Det är rätt roande att det kan bli sådär. Det ska nästan bli spännande att se hur jag mår under dagen, man vet ju som sagt aldrig hur man reagerar.

Pratade med mamma för en stund sedan. Hon hade precis varit hos mormor på sjukhuset och var sådär galet förvirrad som hon alltid är i sådana här lägen. Systerstor skulle träffa henne i stan sen i alla fall, så det känns bra. Vi väntar just nu på besked om ifall tumörerna är godartad och möjlig att operera eller inte. Förhoppningvis är den det, men helt ärligt så ser det inte ljust ut..

Idag har jag fått order om att vara hemma och vila efter min behandling, men jag hade ändå tänkt att orka mig in till stan för lite kvalitetstid med Mini. Det behövs. Lätta på trycket i form av en illusion om att allt är okej och så kommer att förbli. Vi ska kolla på lite nya strängar till hennes gurra och kanske en liten keyboard till mig. Mycket, mycket underhållande! Bajsbaggekärlek <3

//Guppyfisk

Gårdagen lät jag passera
som alkoholtät dimma
Ett undantagstillstånd
och ett sätt att blockera ut
verkligheten i bröstkorgen
i den mån det går
Det funkade finfint
fram tills en vresig tant
som varit i kontakt
med älskade ams ringde
och sa att jag ska på möte på tisdag
Hon sa aldrig vart eller
i vilket syfte
men dit ska jag

Varför ringer man halv sju på kvällen?
Och tacka fan för Internet!

Kollade upp det hela
och går det här igenom
får jag inte bara 3 månader
utan ett halvårs praktik
Precis vad jag ville!
Heeelt fantastiskt verkligen
Om jag har tur får jag ett fast jobb
när jag är 40, 50 år
som alla andra i det där projektet
Det känns bra
jag ser ljust på framtiden
Tack ams, tack!

-

Nu ska jag iväg på sjukgymnastik
och få min första akupunkturbehandling
Det ska bli intressant!

Jag skrev just ett långt långt inlägg om att jag inte tänker gråta av rädsla för min egen del. Men efter det telefonsamtal jag fick för nån minut sedan kan jag konstatera att om jag inte kan gråta för min egen skull, kan jag åtminstone göra det för någon annans. Mormor är sjuk, riktigt sjuk.. Någon gång måste det väl ändå vara nog, eller? Jag pallar inte.

Efter att ha haft åtminstone två möten per dag inplanerade i över en veckas tid, vaknar jag upp och inser att jag inte har något att göra idag. Mer än att samla ihop alla mina kläder som ligger och skräpar lite överallt och kanske städa lite här hemma i största allmänhet. Det är en märklig känsla, minst sagt. Men å andra sidan kanske man ska börja med att ta en dusch och äta frukost innan man blir rastlös haha. Jag är hyperaktiv nuförtiden.

Hade en sån där lagom eftermiddag igår. Joel och jag tog en fika på Centralen och var sådär härligt sarkastiska emot varandra, som man bara kan vara när man känt varandra i en halv evighet. När hans tog rullade iväg åkte jag hem och kramades med Mini ett tag innan jag blev hämtad av Svans och co. Det blev en lång lång spelkväll och när folket somnade i soffan tog jag en taxi hem. Lagom segt, lagom ingenting och jag trivs med det.

Njee nu ska jag nog sätta fart så att jag får något gjort idag.

Jag väntade i tre månader på att en läkare skulle göra samma sak som läkaren tidigare. Känna lite, konstatera att det antagligen är ofarligt men att det är lika bra att göra en ordentlig undersökning eftersom det verkar liite underligt ändå. Efter flera månaders väntan ska jag nu sitta och vänta på ytterligare en remiss och därefter måste jag vänta in ett tredje besök för att få reda på resultaten av alltihop. Det känns såå motiverande!

Varför får man en remiss från första början för om de ändå inte undersöker skiten när man väl är där? Jag förstår mig inte på det, inte överhuvudtaget. Nu kommer jag förvisso att få hem en ny tid inom två veckor, men sen NÄR den tiden är vet man ju aldrig. "Det är ju aldrig nån brådska på dom där" som läkarfanskapet med ett sarkastiskt leende sa. Det är ju så förbannat roligt att sitta och vänta i en evighet verkligen, jag har inget bättre för mig.

Självklart vart jag så förbannad när jag gick därifrån att jag flög i backen och slog upp mina knän för fjärde gången sen i lördags. När jag väl har börjat är det kört! Om jag haltar i vanliga fall så är det ingenting mot hur mycket jag haltar nu haha. Det hindrar mig inte från att bege mig in mot stan om nån timma och lämna av Joel vid tåget dock. Om jag inte faller ihop i en hög innan ikväll ska jag även ta en sväng till Svans och co.

Då var det snart dags att åka till Sahlgrenska och kolla upp vilka fler defekter jag går och släpar omkring på. Nog för att jag är skabbigt nervös ändå, men jag tror verkligen inte att jag är döende. Just nu är jag bara sådär bitter som bara jag kan vara, när mina knän är fullständigt sönderslagna och det känns som om att min fysisk ständigt sviker min stolthet. Jag är bara allmänt defekt och såna som jag dör inte. Det är bara så det är.

Jag e ett levande bevis
på en naturkatastrof
Min kropp e en rivningskåk
men jag e bättre än på Östermalm