LIVET SOM GUPPYFISK

Idag är den vardagliga innebörden av CP-ordet ganska luddig. Men att det är en form av förstärkningsord som används efter behov och humör kan man hålla med om. Att vara "Helt CP" är ingen bra grej, men att vara "CP-lycklig" är väldigt bra. För när man använder ordet CP-lycklig, så tänker man inte, på vad jag har förstått, att man skulle vara en lycklig spastisk människa vid det tillfället (Rolig tanke). Nej, CP i det sammanhanget är positivt.

Personligen gillar jag ordet "CP-lat" som en kille vid namn Jonas har myntat. Det betyder inte som i "vardaglig svenska" att man är väldigt lat. Nej att vara CP-lat betyder att man som CP-skadad väljer att ta den "enkla vägen" istället för att testa och ta reda om man klarar någonting. Man ger helt enkelt upp innan man ens har börjat. Det är ett riktigt bra ord för att beskriva ett ständigt återkommande dilemma jag som CP-skadad råkar ut för.

Jag gillar även att använda CP i "vardaglig" bemärkelse. Jag brukar dock försöka uttala det som "CEPE" istället, för att försöka vara någorlunda korrekt. Problemet med det är ju att det låter precis likadant när man uttalar det och dessutom blir det sällan bemött på det sätt jag vill. Ibland sitter jag hemma och blir förbannad på mig själv och skriker "Jag är så jävla Cepee!" och min tjej svarar "Jag vet". Då får jag förklara att ja, men nej inte så, nu.


Krångligt sånt där alltså!
Det blir liksom aldrig helt rätt... ;)
I övrigt finns inte begreppet CP i bloggers ordbok.
Blogger borde uppgradera sig lite.


//Guppyfisk

Min dator håller på att gå sönder. Jag vill hälsa på vännerna i Stockholm. Mitt xbox har fuckat upp sig. Mitt bostadstillägg är äntligen färdigbehandlat. Jag har fått avslag för träning på Move & Walk nästa år. Jag gilar hösten. Nästa vecka ska jag ha möte på min nya praktikplats. Dammsugaren har gått sönder. Imorgon ska jag träffa Lisa. Jag riskerar att bli utförsäkrad i höst. Glass är gott. Jesus älskar fan inte alla barnen. Jag borde duscha nu.

...nyp mig?

..Ja just precis.

Under valet till Europaparlamentet i fjol var det flera kommuner som anmäldes för att inte ha handikappsanpassade vallokaler. Antingen så var det trappor och saknades hiss in till vallokalen eller så var valbåsen för högt uppsatta. Många människor som hade kommit för att rösta på valdagen kunde därför inte använda sig av sin rösträtt.

DO varnar nu för att det kan dyka upp samma problem även i år. Vilket inte hade varit speciellt förvånande då det rapporterats att flertalet valstugor ute i landet inte heller är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Vi har 600 000 rörelsehindrade i Sverige.. Nu är det såklart inte alla av dem som är röstberättigade eller som har ett så pass påtagligt rörelsehinder att de begränsas av den otillgängligheten. Men det handlar ju trots allt om en hel del människor ändå, som faktiskt vill kunna delta och ha möjligheten att gå till vallokalerna och rösta på valdagen. Men som inte kan och det BORDE INTE vara på det här sättet. Det BORDE vara bättre.

Idag fyller Jesper 6 år!
Min lilla guldpojke börjar bli stor
och förhoppningsvis
får jag se honom växa upp
och bli ännu större
Tyvärr ses vi inte idag
för firandet äger rum
på självaste valdagen istället
men det duger det med

-

Jag vaknade med magont
så det första jag gjorde
var att svälja värktabletter
och placera min vetepåse på magen
Jag tror det här blir
en förbannat jävla seg dag
men förhoppningsvis
avlider jag inte på vägen

-

Nu lyssnar jag på Säkert!
3 års väntan på nytt album
verkar ha varit värt det
Låtarna växer för
varje gång man lyssnar
precis som föregående album
Det är magnifikt..

-

Jag fick för mig
att jag skulle testa
hur skev vinkel
jag kunde få
mina fötter att stå i
utan att tappa balansen
Nu är min högerfot
hyfsat öm och
det känns ju
rätt onödigt

//Guppyfisk

Ikväll tog jag små steg för världen, men stora steg för mig.

-

Med rätt människor
är jag jävligt enkel, spontan
och allmänt bra
Jag är helt övertygad om
att hon är rätt typ av
människa för mig

Nu bär det iväg in till stan!

Det är tydligen inte bara jag som alltid fått höra av min omgivning att jag är förbannat konstig. Det gäller tydligen min mamma, storasyster och nu lillasyster också. Det måste vara ett familjedrag helt enkelt. Och man lär sig att leva med det och man lär sig att förstå charmen i det också för den delen. Men jag hade ärligt talat hoppats på att min lillasyster skulle slippa det. För jag vet hur jävla jobbigt det är att få höra sånt där i den åldern.


Det gör en ganska vilsen.


Det räcker liksom inte med att säga att ja, det är ett familjedrag och när du är sådär 18, 19 år kommer du förstå att det inte är så dåligt. Nån dag kommer någon att formulera sig rätt och säga att det är just din konstighet som gör dig till dig, och att du är underbar precis som du är. Det går inte inte att säga att ja, det kommer vara ett par riktiga skitår men stå ut, för om sådär 7 år blir det bättre. I den åldern finns det inget om 7 år.


Det enda som räknas är det som är nu.


Jag vill så gärna kunna rädda dig från din vilsenhet och dina tvivel. Jag vill kunna hjälpa dig att stå på dig så att du vågar ge människor chansen att lära känna dig. För när dom väl gjort det, så kommer dom inte vilja släppa taget om dig. Du förstår, det är så förbannat mycket bättre att kunna överraska människor, än att passa in direkt. Det är just det som gör sådana som dig och mig så jävla bra. Men jag tänker inte låta dig bli som mig..


Jag tänker låta dig bli ännu bättre.


Btw. Det är helt okej om skulle känna att du inte har lust vara den av oss syskon som gör "allt rätt" från början och gifta dig med en man innan ni skaffar barn. Du kan skaffa två pojkvänner och kanske en flickvän också om du vill. Eller ingen alls. Det är också okej. ;)

Nicka, le och var jävligt tacksam.